Jämställdhetsministern har nyligen avvisat lagförslaget om att förbjuda reklam som könsdiskriminerar. Enligt forskningen möter vi över 3 000 reklambudskap varje dag och reklam­en i vår omgivning ökar lavinartat. Enligt forskning har rek­lam­ens pornografiska och kvinnoförnedrande bildspråk ökat. Samtidigt rapporterar Bris varje år om psykisk ohälsa bland våra barn och ungdomar och pekar på den fysiska prestations­ångest som bilderna i reklamen sprider.

Varför säger då jämställdhetsministern nej till utredningens lagförslag? Främst används den grundlagsskyddade yttrande- och åsiktsfriheten som anledning. Enligt regeringen är ”gränsen för reklam som innehåller värderingar och attitydpåverkan inte lika enkel att dra.”
Förarbeten och rättspraxis till grundlagen säger däremot att utanför tryckfrihetens syfte faller att skydda näringslivets ekonomiska intressen.
Det ser inte bättre ut än att regeringen vill ge kommersiell kvinnoförnedrande reklam grundlagsskydd.

Miljöpartiet tolkar liksom utredarna och tidigare regeringar att våra grundlagsfästa fri- och rättigheter inte krockar med ett förbud mot könsdiskriminerande reklam.
Sabunis ovillkorliga nej till lagförslaget mot könsdiskriminerande reklam är ett nej till att komma åt reklam som sprider en förlegad kvinnosyn och uppmuntrar till kvinnoförnedrande beteende.
Det är en skam att regeringen väljer att rulla tummarna medan näringslivet kan fortsätta sprida kvinnoförnedrande reklam.

Esabelle Dingizian, jämställdhetspolitisk talesman (mp)

Mehmet Kaplan, ledamot i justiteutskottet (mp)