När huset blir tomt

-Häromdagen sa min man Håkan att han ska börja säga ”Hej huset!” när han går in genom ytterdörren. Det är den stora skillnaden nu, när barnen är stora och hunden borta. Tystnaden när vi kommer hem.
Det doftar pannkakor i det ljusblå huset i Älta utanför Stockholm. Vid infarten sitter tre ungdomar i tjugoårsåldern medansiktena vända mot vårsolen.
-Det är mina två utflyttade söner som är på besök. Yngsta pojkens flickvän och mitt barnbarn är också här.

Huset är tystare, men livet är fullt med intressanta saker att göra, tycker Jenny Hjelte, som blev farmor till Joline kort efter att yngste sonen flyttat ut. Foto: Emma Bergstrand

Jenny Hjelte ser pigg och oförskämt ung ut. Jag har stämt träff med en kvinna som ska berätta om livet när barnen vuxit upp. Som är farmor. Men Jenny Hjelte är inte så väldigt mycket äldre än jag. Det hisnar när jag kommer på att mina egna barn kan börja flytta om en så där tio år.
Vi lotsas upp för trappan. Yngsta dottern Marika huserar
på bottenvåningen. En trappa upp bor Jenny och hennes man, och en morgonpigg undulat som Marika fick när hon var sex.
-Det fanns inte på kartan att fågeln skulle bo kvar när barnen flyttat, men nu ser det ut att kunna bli så. Han är tolv år nu.

Äldsta sonen Dan, 24 år, flyttade hemifrån för ett och ett halvt år sedan. John, som är 22 år, bodde i husets gillestuga tillsammans med sin flickvän tills de var i åttonde månaden i höstas. Två barn har flyttat ut under ganska kort tid. Men Jenny menar att ingen av pojkarnas flyttar egentligen varit så dramatisk.
-När barnen har fått jobb och kan flytta ut så har jag mest känt ”yes!”. Det finns så många fallgropar, men de har jobb, någonstans att bo, det har gått bra för dem. Och en liten del måste jag ha i det.

Föräldraskapet liknar hon vid en lång resa. Vaknätter under småbarnsåren, skola och fritid som slukar så mycket tid, och sedan åter de oroliga vaknätterna när barnen är tonåringar.
Utan att det märkts har tiden gått, och det är med en sekunds förvåning Jenny konstaterar att hon fyller 47 år i maj. Epitetet ”farmor” är en annan påminnelse  om tidens gång.
Så att släppa den där vuxna handen har alltså gått ganska enkelt?
Hur kan man efter minst tjugo års föräldraskap bara vänja sig av med all oro, all tvätt och alla ljud? Jenny tänker efter.
-Jag är ju inte klar som aktiv förälder riktigt än. Marika ska utbilda sig färdigt och hitta jobb innan hon flyttar permanent. Och det är klart, när hon gör det, då kan det nog kännas.

När Jenny själv flyttade hemifrån, som yngsta dottern, tror hon att det var tufft för föräldrarna. Men de passade på att byta lägenheten mot hus, och fick en hel trädgård att ta hand om. De jobbade mycket, träffade ofta vänner.
Det är någonting Jenny också ser till att ha i sitt liv: flera olika saker som tar tid och engagemang i anspråk och som inspirerar. Både egna projekt och intressen hon delar med sin man.
-Om man bara levt för sina barn blir det nog tufft. Men vi har många vänner som har barn i samma ålder. Just nu går jag en politisk aftonskola och lär mig mer om alla -ismerna. Och så har vi ju… Kom, så får ni se!
Ovanför sängen i deras sovrum sitter en affischtapet. En ljusblå Corvette från 1968.
-Vi köpte henne för tre år sedan. Så visst har vi saker att göra. Och det finns bara två säten i den här bilen.