Under denna vecka tänker jag att berätta om vad jag gör på jobbet och mina tankar kring Rättvisemärkt i stort.

Rättvisemärkt är en rolig arbetsplats. Jag inspireras och lär av mina kollegor, medlemsorganisationer, styrelse och ideellt aktiva varje dag. Vi skrattar ofta, samtidigt som vi planerar och genomför aktiviteter som i slutändan syftar till att göra världen lite mer rättvis.

Men ibland är mitt jobb frustrerande. Exempelvis upptäckte precis jag och mina kollegor att de Rättvisemärkt producenter från Dominikanska republiken som skulle ha anlänt i början av veckan vägrats visum.
Deras besök var arrangerat av oss för att bidra med information till Sveriges konsumeter om hur en bananproducents vardag ser ut. Vad är då orsaken till att visum inte ges?
Jo, som vi hittills förstått att de inte kan påvisa tillgångar och ett bankkonto. Därför ges inte visum trots att Rättvisemärkt gått i god för att vi står för alla kostnader som detta besök innebär.
Självfallet ger vi inte upp utan går vidare och undersöker möjligheten att söka via ambassaden i Havanna.
Fortsättning följer under veckan…

Just nu sitter jag på en konferens arrangerad av Kommunal, där ansvariga tjänsteman från Stockholms landsting pratar om hur de arbetat fram en uppförandekod med syfte att ställa etiska krav i upphandling. Detta för att säkerställa att exempelvis barnarbete inte använts bakom de produkter som konsumeras i offentlig sektor.
Landstingets politiker beslutar senare i höst om Stockholm tillsammans med, Västra Götaland och Region Skåne ska vara pionjärer i denna fråga.
Om koden antas skulle det visa på mod och innebära en stor skillnad för odlare och anställda i fattigare delar av världen.