Var går gränsen?

Ibland upplever Madelene att folk tror att sex är ett förbjudet ämne för sådana som hon. Hon kör in sin rullstol i en lokal på elevhemmet, där hon bor.
– Det finns de som har fördomar, det är bäst att ta bort dem, tycker hon.
Vi sitter vid ett bord tillsammans med boendeassistenterna Anna Ryrström, Sandra Lund­bäck och Patrick Haaviomaa. Madelene har en svart T-shirt på sig.
På den står det ”Sexuellt undernärd. Hjälp mig!” T-shirten skaffade hon och hade på sig, när hon besökte erotikmässan tillsammans med andra ungdomar och personalen. Texten väckte många muntra kommentarer.

FRÅGOR OM SEX. Funktions­hindrade elever på Skär­holmens Riks­gymnasium i Stockholm har en relationsgrupp där de kan ta upp allt de undrar om sex.
Foto: Roger Schederin

Sedan år 2003 har ungdomarna här en kompis – och relations­grupp tillsammans med personalen. Stefan Balogh, sex och samlevnadsrådgivare, var med och startade den.
Han bekräftar vad Madelene säger, att det finns människor som snarare ser henne som någon som måste sitta i rullstol i stället för en ung, kåt och glad tjej.
– Kvinnobilden håller tack och lov på att förändras. Kvinnor med funktionshinder tar för sig mer, söker sig ut och blir bekräftade, säger han och påpekar att hon är precis som andra ungdomar. De vill veta hur man tar kontakt och hur de ska våga berätta att de är kära i någon. De funderar om allt från känslor till preventivmedel.

Sådana och andra funderingar får de svar på i relationsgruppen, som brukar träffas en kväll i månaden.
Boendeassistent Sandra Lund­bäck visar ett papper med frågor. Ett par av dem lyder: Är det okey som kille att sminka sig, att ha sex första kvällen, att pussa kompisar av samma kön?
Ibland kan ungdomarna sätta på sig ögonbindel om de vill att svaren ska vara anonyma. De svarar genom att nicka, sträcka upp handen eller skaka på huvudet.
Med utgångspunkt från frågorna gör personalen och ungdomarna rollspel.

Nyss deltog även Madelene i ett. Resultatet blev att en tjej vågade berätta att hon var lesbisk.
– Vi  kan prata öppet om allt, säger Madelene. Hon och assistenterna berättar skrattande om olika könsord som de har röstat fram, allt ifrån kajka till familjelycka.
När de har talat om sexhjälpmedel har de delat upp sig i en tjej- och killgrupp.
Madeleine berättar lite senare att hon blivit kär.
Det får mig att fråga hur ett par gör, om de vill ha sex och är rullstolsbundna.
– Du skulle inte fråga andra hur de gör, blir det omedelbara svaret från Stefan, men sedan tillägger han att det beror på vad sex är för henne och hennes kille. Sex behöver inte bara vara samlag. Det kan vara allt från att någon pussar en till att man smeker varandra till orgasm.
Stefan är övertygad om att det finns assistenter som hjälper handikappade par till rätta i sängen, så de kan kela med varandra och att de även kan göra en man/kvinna ren efteråt, om han/hon har haft sex med sig själv.

Assistenten Patrick kan tänka sig att inhandla sexuella hjälpmedel, om det skulle behövas, men att lägga ett par till rätta i sängen har han inte varit med om.
– Det är nog inte så lätt för alla, säger han.
Personalen har tidigare haft en diskussion om var ens gräns går och Sandra tycker inte det skulle vara så märkvärdigt att hjälpa ett par i säng.
Stefan betonar att det är assistentens roll att ge den hjälp som ungdomarna efterfrågar, och inte ge hjälpen därför att assistenten anser att de behöver den.
Det gäller även i andra sammanhang.
– Och man har en privat sfär – allt ska inte den personliga assistenten veta, avslutar han.