Hur blir jag fri från min plågoande?
Varför blir alltid mobbaren kvar, medan vi offer endera måste sluta eller bli förflyttade? År 2002 mobbades jag på min arbetsplats, så att jag tvingades sluta och sjukskriva mig.
Överordnade skulle ta tag i problemet, med resultatet att tre av oss på arbetsplatsen slutade och sju blev kvar. Vår överordnade gjorde inget mer. Hon kom fram till att kollegan som mobbade var som hon var och att alla visste det. Av de sju som stannade kvar var fyra mobbarens lakejer och de andra tre nickedockor. De visste ju vad som skulle hända om de inte var tysta och lydde.
Mina två kamrater kunde få andra likvärdiga arbeten, medan arbetsgivaren sa sig inte ha någon annan lämplig arbetsplats till mig och sa upp mig våren 2005 mitt under min sjukskrivning. Jag fick ingen hjälp från facket. Detta är tacken efter nästan 29 års arbete! Nu är jag arbetslös och har svårt att få något nytt arbete på grund av en arbetsskada. Jag försöker leva på 65 procent av min gamla lön = 6 500 kronor efter skatt. Och fortfarande, när jag möter min gamla plågoande på stan, får jag hatiska blickar från henne. Jag mår fortfarande illa av att se henne. När ska jag bli fri från henne och hur ska jag få må bra igen?
Katarina
SVAR: Du frågar varför de mobbade får gå och mobbaren stanna.
Det är inte helt lätt att svara allmänt på det. Men du har rätt i att det är arbetsgivarens vanligaste sätt att lösa problem med mobbning. En förklaring är att arbetsgivaren måste skydda anställda från alla risker i arbetslivet och ibland gör man det genom att flytta personen från risken.
Det är ingen lätt sak att hantera mobbning. De rent mänskliga kraven handlar ju om att all hänsyn ska tas till den mobbade, men när man försöker reda ut saken står ord oftast emot ord. Situationen blir allt mer konfliktfylld och svårhanterlig och upprördheten drabbar alla inblandade. I slutänden gör arbetsgivaren ofta den bedömningen att uppgiften, det vill säga det arbete som ska göras på arbetsplatsen, är viktigast och att det måste bli lugnt till varje pris. En realistisk översyn görs av vilka personer som arbetsgivaren anser måste finnas kvar i verksamheten och övriga brukar få erbjudanden om andra, likvärdiga jobb.
Du nämner inte vad din arbetsskada består av, men det är möjligt att det faktiskt var så att inget lämpligt jobb fanns att erbjuda. Man vill ju inte riskera att skadan blir värre vid en omplacering.
Du får hatiska blickar från din plågoande? Vad kan du då ha gjort mot henne? För att bli fri, som du önskar, finns det utvägar, fast inte enkla sådana. En är att tala ut med ”plågoanden” och även lyssna på hennes syn på det hela. Rensa luften. Försöka förstå. Hon kanske inte heller mår så bra.
En annan väg är att helt släppa taget om det som hänt, förlåta och gå vidare i livet utan att plåga dig själv med bitterhet.