Inte lyckat bli kär i den som vårdar
När Peter var 20 år råkade han ut för en trafikolycka och bröt nacken. Plötsligt blev han utlämnad till undersköterskor, lika unga som han.
Peter var van att ragga och flirta. Men här låg han nu helt förlamad, medan undersköterskor, tjejer som han i normala fall kunde ha träffat på krogen, skötte hans mest intima delar av kroppen.
– Jag var osynlig, medan de pratade om vad de hade gjort under helgen, om det som så hastigt ryckts bort från mig, berättar han. Sällan har han känt sig så utanför. När de lämnade rummet grät han, så ledsen var han, fastskruvad i sängen utan att ens kunna se sin egen kropp.
Han funderade mycket på hur det skulle bli, hur han skulle fungera sexuellt, men det fanns ingen han kunde prata med om detta.
Allt detta berättar Peter om när han nu tjugo år senare sitter i sin rullstol på sitt kontor i en Stockholmsförort. Och han berättar också om vådan av att bli kär i personalen.
På Danderyds sjukhus inledde han ett förhållande med en undersköterska. Det blev inte särskilt lyckat. Han var där för rehabilitering och satt i rullstol.
– Att bli vårdad och matad av sin flickvän blev konstigt, säger han.
På dagen var hon vårdare åt honom, hjälpte honom på toaletten och hade plasthandskar på sig.
– Plasthandskarna åkte av på kvällen när hon var min tjej och vi hade sexuell kontakt med varandra. Så blev hon plötsligt vårdare igen och började klippa naglarna på mig därhemma. Det fungerade inte i längden.
Han minns en annan episod på ett rehabiliteringshem i Mellansverige och hur konstigt det kan bli. Han pussades lite med en dotter till en vårdare och var ute med henne. Nästa sommar blev plötsligt den här tjejen vikarie.
– En möjlig flickvän blev min vårdare och fick se mig naken, men jag fick inte se henne. Jag hamnade i ett underläge. Hon fick en biljett in till mig medan jag inte fick någon alls.
Peter har också haft förhållanden med sina personliga assistenter. Idag ser han på det med distans och humor och kan skratta bort de befängda situationer han hamnade i.
Mot bättre vetande, säger han, valde han att anställa en jättegullig tjej på 22 år. De blev kära. När hon plötsligt blev utan husrum erbjöd Peter henne att flytta in hos sig. Den övriga personalen fick inte veta om att hon bodde hos honom.
Vid ett tillfälle hade de varit ute till sent på natten och började bråka. På morgonen duschade hon och gick, blöt i håret, ner till personallokalen och sa att hon skulle gå upp för att se till honom. Sedan kom hon upp, lite bakis, och gick och lade sig.
– Hon låg och sov och jag hade ingen chans att själv ta mig upp ur sängen. Jag hade hamnat i ett totalberoende av henne och kunde inte få någon hjälp.
Det slutade med att Peter berättade sin situation för chefen, som tyckte att det hela var högst olämpligt. Kvinnan fick flytta ut.
– Det går inte, säger Peter, att vara beroende av någon som rätt vad det är säger att hon tänker dra, medan jag ropar: Nä, vänta, jag måste på toaletten först.
Peter har idag en sambo och en kommunal assistent. Genom att ta spermier från hans testiklar har han också blivit en stolt pappa.
Han vill inte att hans riktiga namn ska stå i tidningen utan vill lämna det som hänt tidigare bakom sig.
|Foto: Roger Schederin|
