Smink en väg till självkänsla

FORSKAR VIDARE. Therése Andersson i filmstjärnemake-up och klänning i 1930-talsstil. Nu forskar hon vidare om filmstjärnekulturen, närmast ska hon titta på kvinnorollen under 1950-talet. FOTO: EVA WERNLID

Therése Andersson har studerat filmstjärnekulturen på 1920-1930-talen och hur den avspeglades i Sverige i populärpress och reklam.
– Kvinnor skrev till stjärnorna för att få råd och tips: ”detta är snyggt, hur gör man?” De såg det som ett steg mot att skapa sin egen  identitet. Att man kan göra sina egna val och inte behöver gå in i traditionella roller, säger Therése Andersson.
En anledning till valet av ämne är att hon tycker att modet var så  snyggt vid den här tiden:

– Sen är jag intresserad av filmstjärnekulturen, hur några människor kan bli så upphöjda och dyrkade. Kvinnliga stjärnor står högst i kurs  samtidigt som de får lägre lön. Man började tidigt att använda dem för att sälja olika produkter, berättar hon.
– Och jag har tyckt det är kul med smink sedan jag var liten och började plundra min mammas förråd.
Sverige fick kvinnlig rösträtt 1921. Dessförinnan pågick striden för att göra kvinnor till myndiga medborgare, individer som ingen annan kunde kontrollera. Feministerna bröt mot det spröda, vita kvinnoidealet genom aktivt val av kläder och smink.
– Att sminka sig blev ett sätt att bryta kontrollen, säger Therése Andersson.

På bio kunde man se hur stjärnorna var klädda och sminkade. Tidningen ”Filmjournalen” följde upp med skönhetsråd, stickbeskrivningar och symönster. Händiga kvinnor sydde kläder som tidigare varit förbehållna överklassen.
– Jag har tittat på klassperspektivet. Arbetarklassens kvinnor hade en chans att klättra på den sociala stegen med hjälp av sin skicklighet med nål och tråd. Men detta sågs inte med blida ögon, berättar Therése Andersson.

Redan på 1930-talet fanns budgetsmink som alla hade råd med. Då började det också bli vanligt med konkreta råd om hur man, steg för steg, gör en makeup.
Men detta var på samma gång något som dämpade mystiken kring stjärnorna. I sin doktorsavhandling beskriver hon hur motstridiga ideal
för kvinnlighet kämpade om makten. Samtidigt som djärva kvinnor målade sig så fanns det naturliga, rosiga idealet för kvinnlig skönhet kvar. Enligt detta var skönhet något medfött som dessutom  avspeglade en vacker själ. Ibland blev det lite mer komplext. Som när Greta Garbo beskrivs som någon som står över alla skönhetsmedel:
”hon gnider sig bara med en isbit”. Artikelförfattaren bortser helt från bilderna på Garbo som visar hennes lösögonfransar och omsorgsfulla sminkning.

Budskapen, i framför allt Filmjournalen, glider i varandra. Å ena sidan är det varje kvinnas plikt att hålla sig i trim och göra det bästa av sig själv. I en tidning säger skönhetsoraklet Helena Rubinstein: ”Det finns inga fula kvinnor, bara lata”. Å andra sidan var det inte passande för en kvinna att måla sig och visa upp sig offentligt.
På de arbeten som var öppna för kvinnor som lärare, hembiträden,
sköterskor och kontorister kunde arbetsgivaren förbjuda smink.
En obehaglig överraskning under arbetet var de rasbiologiska  strömningar som genomsyrar tidningar och reklam från den här tiden.
– Det var levande idéer som fanns i vardagen. Man ser dem till exempel i reklamen där ”vithet” är det som anses finast, säger Therése Andersson.
I Max Factors färgschema för makeup från 1930-talet finns en underförstådd rangskala där blond och blåögd ligger överst och svartögd brunett underst.

Omkring 1937 sker en omsvängning i uppfattningen av smink.
Från att ha varit något som döljer det sanna jaget så börjar det framställas som något som kan förstärka det. 1939 avslöjar Filmjournalen att stjärnorna inte är några skönheter från början, deras utseende skapas. ”Ett skönhetsfel kan vara en språngbräda för en kvinna”, skriver tidningen och pekar på att man kan välja mellan att dölja felet och att betona det.
Ett exempel på ”fel” som kan sminkas bort eller betonas är  utmärkande kinder. Greta Garbo gjorde sitt skönhetsfel, breda axlar,
till ett plus genom att accentuera dem.
– Att hitta paralleller med vår tid gjorde det spännande att göra den här studien, säger Therése Andersson.

Filmstjärnorna är fortfarande förebilder för hur man ska se ut. Fast nu ska vi likna Scarlett Johansson och inte Gloria Swanson.
Mirakelkurerna för att få hy och kropp som en stjärna har inte försvunnit. Redan på 1930-talet nämns plastikoperationer för att rätta till utseendet när inget annat hjälper. Det positiva som Therése
Andersson vill visa på är friheten att plocka bland idealbilderna och med hjälp av smink och kläder hitta sig själv.
– Och det är något som återkommer idag, säger hon.