Jämo menar att de hårda fysiska krav som finns för att man ska få bli brandman missgynnar kvinnliga sökande. Ett exempel är att man vid vissa tester repeterar övningen och ger bäst omdöme till dem som klarar det flest gånger, utöver det antal som räcker för godkänt.

– Det är bra tester och jag tycker inte att det är för svårt, säger Emmy Edlund, kvinnlig brandman på Mjölby brandstation i Östergötland.

Hon får medhåll av Lina Tjärnström, brandman i Skellefteå.
– Jag har inte upplevt att det är för svårt för tjejer, säger hon. Det är bra att det är hårda krav.

Lina menar också att en brandstation fungerar bäst med en bra mix.

– Det är inte bra om alla går runt med 100 kilo muskler. Vid trafikolyckor kan det vara bra att vara liten och smidig så att man kan ta sig in i tilltryckta bilar, till exempel.

Marie Rosén, brandman i Gästrike räddningstjänstförbund, är inne på att kraven till utbildningen till och med kan vara för låga:

– Skillnaden blir stor sedan när man söker arbete, då är kraven genast mycket högre. Men många inser kanske inte hur mycket som krävs. Egentligen tycker jag inte att det är för svårt, säger hon.

Vad säger man då på Jämo? Riskerar inte säkerheten att försämras med lägre krav?

– Vi förespråkar inte lägre krav, vi säger bara att de ska vara könsneutrala och vi efterlyser förklaringar till att testerna ser ut som de gör, säger Helen Ekström, utredare på Jämo.

I Sverige finns idag sammanlagt 49 heltidsanställda kvinnliga brandmän, enligt Jämställdhetsombudsmannens undersökning. Kvinnliga arbetsledare inom räddningstjänsten finns det ännu färre av, bara tre stycken.

Ingen av de kvinnliga brandmän vi har talat med upplever att de har blivit dåligt bemötta på grund av att de är kvinnor. Och den bilden bekräftas av Jämo.

– Det finns allmänt sett en positiv syn hos arbetsgivarna på att anställa kvinnliga brandmän, säger Helen Ekström.

Antalet kvinnliga brandmän ökar också stadigt, de senaste åren har siffran fördubblats.