Jag är anmäld för att ha slagit en pensionär
Jag undrar hur illa man får bete sig som chef?
Jag har varit sjukskriven, eftersom mitt barn dog i magen. Efter att jag kom tillbaka till
jobbet har rutinerna fungerat mycket dåligt med många chefsbyten. Det gick så långt
att jag bröt ihop på jobbet och råkade slå till en pensionär på handen.
Då blev jag avstängd från jobbet och är nu sjukskriven eftersom jag känt mig mycket illa
behandlad. Jag har ångest och är dessutom Lex Sara anmäld. Jag har blivit kallad till flera möten, bland annat ett inför hela personalen. Där blev jag blev utfryst, när jag sa att
arbetsplatsen inte fungerar. Jag blev även kallad till en högre chef, som undrade om jag
brukar gå omkring och slå folk och att det skulle bli svårt att hitta någon som ville
anställa mig nu. Jag har också blivit erbjuden att säga upp mig själv med några
månadslöners kompensation.
Nu är det tyst om omplacering, men jag vet inte hur framtiden ser ut...Det var också tal om att jag skulle få sluta min anställning tidigare.
Kränkt
Det är inte lätt att efter en svår personlig kris och sjukskrivning komma tillbaka till en arbetsplats med problem. Jag förstår att du var extra känslig för påfrestningar i det läget. Men det är naturligtvis oursäktligt att slå till en vårdtagare. I ditt brev låter det litet som om du vill komma undan ditt eget ansvar genom att peka på brister i organisationen.
Det hade nog varit bättre om du enkelt och omedelbart bett både pensionären och chefen om ursäkt och sedan, utan protester, avvaktat händelseutvecklingen.
I ett läge sådant som du beskriver är det extra viktigt att alla inblandade reagerar moget och balanserat. Det gäller i synnerhet cheferna, som därför bör vara väl utbildade i sina jobb och få stöd i gällande föreskrifter och rutiner vid krissituationer av olika slag. Det är olyckligt om chefspersoner förleds till personliga och kränkande frågor eller omdömen. De borde förstå att motreaktionen bara kan bli negativ och skada den faktiska problemlösningen. Att man stänger av en anställd under utredningstiden är helt i sin ordning enligt reglerna. Det vet alla som arbetar inom vården och det kan inte uppfattas som en personlig kränkning.
Bemötandet och handläggningen under utredningstiden är emellertid avgörande för hur det hela utvecklar sig. Det verkar som om situationen spårat ur och att du utsatts för en alldeles för lång utredningstid med en massa möten, som lett till flera och onödiga svårigheter.
De enda råd jag kan ge är att du noga tänker igenom hur du vill försörja dig i fortsättningen och var du skulle kunna göra det. Kan du jobba kvar under samma arbetsgivare? Då har du ju ett jobb. Alternativt: kan du söka andra jobb? Försök få ett någorlunda krasst perspektiv på din situation för att inte låta känslorna styra dig. Be sedan om ett samtal med din arbetsgivare och beskriv hur du skulle vilja ha det. Få slut på det dödläge som nu tycks råda!
