Jag känner mig utanför
Har varit på min nya arbetsplats i två månader nu. Men fortfarande gör ingen någon ansats till att dra med mig på lunch. Ingen säger heller till när det är fika. Jag tycker jag gjort så gott jag kunnat, har gått runt och presenterat mig och så vidare. Vi är bara 11 anställda där jag är, och då tycker jag det är desto viktigare att ingen lämnas utanför.
Arbetsledaren är jättekompis med de andra och visst är hon trevlig, men har inte hon en skyldighet att tänka på sånt här?
Utanför
Det är alltid lite knepigt att komma in i en grupp, där man känner varandra väl och där kanske ingen kommer ihåg hur det är att vara ny på jobbet.
Folk har sällan för avsikt att vara nonchalanta. Vi har också olika läggning. Har du själv lätt för att prata och snabbt bli bekant med andra? Och hur är det med dina arbetskamrater? Vi gör ofta misstaget att förvänta oss saker, som i det här fallet att bli omhändertagen av andra och att de borde förstå hur man själv känner sig.
Självklart har du rätt att få en introduktion och annan hjälp när du är ny. Men försök sedan ge saker mera tid. En bra idé kan vara att du inriktar dig på någon enskild medarbetare, som du själv vågar föreslå lunch eller fika. Be gärna någon berätta om företaget för dig, lyssna och visa intresse. Men om ”utanförskapet” håller i sig bör du nog berätta för din arbetsledare om hur du känner det.
Se för övrigt min kolumn den här månaden.
