Nytt jobb: ”Barfotaadvokat” för psykiskt sjuka

I tamburen på det enkla kontoret i centrala Kristianstad står en vit tjänstecykel. De tre personliga ombud som arbetar här har också en gemensam tjänstebil. Men oftast är det ”apostlahästarna” som gäller, berättar Stefan Göransson.

En del klienter vill hellre träffas på stan, på en parkbänk till exempel.

— Vägen till förtroende kan vara lång,säger han.

Stefan började som skötare 1980. När Psykiatriutredningen kom 1995 och han läste om de personliga ombudens roll som samordnare och påtryckare för de psykiskt funktionshindrade, tänkte han: ”detta är något för mig”.

Det dröjde till 1999 innan han fick chansen. Då hade försök med personliga ombud på tio orter visat att dessa bland annat varit mycket framgångsrika i att genomdriva LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Verksamheten i Kristianstad bygger på dessa goda erfarenheter.

I maj i år beslutade regeringen att avsätta medel till Socialstyrelsen för att permanenta reformen och sprida den till hela landet. Så även om personligt ombud i Kristianstad är ett statligt finansierat projekt som tar slut i december 2001 så räknar Stefan med en fortsättning.

Stefan jobbar måndag till fredag mellan åtta och halv fem. ”Men funktionshindrade mår ju dåligt på kvällar och helger också” har folk sagt när han har varit ute och berättat om sitt jobb.

— Vi jobbar när myndigheterna jobbar. Sjukvården sköts av andra, säger Stefan.

— Som personligt ombud har vi inga terapier. Vi tar inte över någon arbetsuppgift i samhället.

Han berättar om en person som åkte ut och in på sjukhus i åratal för att ge ett exempel på vad han kan göra. Den här personen såg en broschyr om personligt ombud och tog kontakt med Stefan. Han hjälpte henne sedan att söka det stöd hon behövde hos olika myndigheter. Nu är hennes isolering bruten. Bland annat har hon fått en ledsagare.

— Idag har hon ett bra liv. Hon vet att hon har ett livslångt handikapp. Men hon kan odla intressen och träffa kamrater, säger Stefan.

Han tycker att personligt ombud är en spännande utvecklingsmöjlighet för en skötare. Av de cirka 50 personliga ombud som finns i landet är mer än hälften skötare.

Det ringer på Stefans mobil: ”Känns det bra? Skönt. Jag har pratat med IFS (Intresseförbundet för schizofreni). De tar kontakt med dina föräldrar.”

— Det var en kille som låg inne för ett lättare skov i sin psykiska sjukdom. Vi hade bestämt att han skulle ta kontakt med mig, säger Stefan.

Han är mer eller mindre aktivt ombud för femton personer som han följer under en månad eller betydligt längre. När behoven är tillgodosedda för en person så släpper han henne eller honom och tar in en ny i stället.

Stefan betonar att allt bygger på den enskildes egna förslag. När en person mår sämre riskerar han till exempel att styras av sjukvård eller anhöriga. Då tar Stefan fram den individuella planen som visar hans eller hennes egna mål.

— Min roll är att vara väldigt observant. I ett möte när myndighetspersoner är med kan jag fråga min klient: ”vill du ta ett beslut om detta?” och be om fem minuters paus. De ska inte prackas på något. Det hela handlar om vår rättssäkerhet.

Stefan får räkna med att bli impopulär hos myndigheter och beslutsfattare.

— Detta har varit en tyst grupp som aldrig har sagt ifrån. Nu gör de det genom oss.

— Psykiatrireformen är ypperlig. Den stärker den enskilde. Men man borde ha utbildat vårdbiträden och annan personal ute i kommunerna innan man sjösatte reformen, säger han.

Att kontoret ligger skilt från den kommunala verksamheten gör de personliga ombuden mer trovärdiga för de psykiskt funktionshindrade, anser Stefan.

Där får han medhåll av Paul Faijermo, representant för RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa. Paul har egen erfarenhet av psykisk sjukdom. Han tycker att personligt ombud borde styras från föreningar och stiftelser med hjälp av stadsbidrag. Detta för att många drabbade är rädda för myndigheter.

— Myndighetsutövning, att trycka ner den lille mannen, är en konstart i sig, säger han.

— Det kan vara så att personen själv har sökt hjälp men blivit helt tillplattad, instämmer Stefan.

Vem som ska vara huvudman har varit ett hett diskussionsämne. Det berättar Leif Jacobson på Socialstyrelsen som just nu arbetar med riktlinjer för personligt ombud. Regeringen har bestämt att kommunerna ska hålla i detta.

Men det kommer att finnas utrymme för lokal anpassning utifrån hur samarbetet mellan kommun, psykiatri, primärvård, arbetsförmedling etc tidigare har gått till, säger Leif Jacobsson.

Det är inte tänkt att alla psykiskt funktionshindrade ska få personligt ombud, utan stödet är tänkt enbart för dem som har mycket svårt att klara vardagslivet.

— Hur stor den gruppen är i landet och hur många som skulle vara intresserade av ett personligt ombud vet vi inte Vi vet inte heller hur många kommuner som kommer att ansöka om statsbidrag för att anställa personliga ombud. Det får visa sig, säger Leif Jacobson.

Se hemsidan: www.kristianstad.se/personligaombud

Fakta om personligt ombud

• Det finns cirka 40 000-45 000 psykiskt funktionshindrade över 18 år i Sverige. Psykiatrireformen 1995 tydliggjorde kommunernas ansvar för dem.

• Personligt ombud ska enligt regeringsbeslut den 18/5-00 ”ge råd och stöd, arbeta för att insatser som rör den enskilde samordnas samt stärka den enskildes egen initiativförmåga”.

• Regeringen har anslagit 45 miljoner kr i år för att permanenta och sprida personligt ombud över landet. Från år 2001 är statsbidraget 90 miljoner om året. Det räcker till ungefär 280 ombud för 5 6000 personer med omfattande och långvariga psykiska funktionshinder.

• Idag finns cirka 50 personliga ombud i landet, varav tre i Kristianstad. Mer än hälften är mentalskötare.

• Lämplig utbildning för personligt ombud finns bland annat på Växjö rehabcenter www.vaxjorehabcenter.com

och på S:t Görans sjukhus i Stockholm.

• Huvudman för personligt ombud är kommunen. En beredning under ledning av Socialstyrelsen arbetar med riktlinjer för den nya funktionen.