Det går aldrig att göra alla nöjda
Ett fenomen som ofta dyker upp på höstkanten är omorganisation, något som är svårt att hantera. Men vad är det som brukar hända?
Med den erfarenhet av omorganisationer som jag har, dels utifrån dem jag själv varit med om och dem jag orsakat själv, har jag dragit följande slutsatser:
Informationen räcker aldrig till, så att alla känner sig nöjda. Vid omorganisationer kommer det alltid att finnas personer som inte upplever att de får tillräckligt med information. Förståelsen för hur viktigt det är att skapa delaktighet försvinner av någon anledning i dessa lägen. Osäkerhet och rädslor kommer verkligen fram i dagen. Saker som vi annars gärna trycker undan får nu blomma ut i proportioner av oanad storlek.
Om vi inte i dessa lägen kan se eller förstå det som händer, är risken stor att vi fastnar i en negativ spiral som stjäl all vår energi. Då blir det inte mycket kraft kvar till arbetet. När det skall diskuteras roller, förändrade arbetsuppgifter och tillvägagångssätt har avundsjukan en förmåga att dyka upp. Den är någonting vi vanligen inte får visa eller prata om, så vi döljer den och handlar utifrån den i stället.
De här lägena är alltid svåra eftersom vi agerar och reagerar så olika. Jag tror inte att det är lätt att vara varken medarbetare eller chef under sådana här perioder.
Receptet är likväl bättre kommunikation. Ledningen måste informera, informera, informera och göra tydligt det som sker. Vid en omorganisation gäller det att överinformera fakta!
Vi måste lära oss se vilka fenomen som uppstår och hantera det som sker utifrån den kunskapen. Bollplank utanför den egna organisationen är en tillgång. Genom att målet är tydligt och att alla får vara delaktiga kan förändringen ske på ett smidigare sätt, med respekt för varandra.
