Milt tvång mindre plågsamt
En bra och mänsklig relation med personalen gör att patienter inom psykiatrin upplever tvångsåtgärder som mindre obehagliga.
Också relationerna mellan läkarna, sjuksköterskorna och mentalskötarna betyder mycket för hur patienten upplever tvånget. En bra relation och att ha tid för varandra gör det också möjligt att undvika tvång.
Detta framgår av doktorsavhandlingen ”Patienters, sjuksköterskors, mentalskötares och läkares berättelser om tvångsåtgärder i psykiatrisk vård” av Birgitta Olofsson som läggs fram vid Umeå universitet den 19 maj.
Britta Olofsson har intervjuat sjuksköterskor, mentalskötare, läkare och patienter om deras upplevelser av att använda, respektive bli föremål för tvång i psykiatrisk slutenvård. De berättar om exempelvis tvångsintagning, tvångsmedicinering och inlåsning.
Personalen och patienterna berättar att tvång ibland är befogat och oundvikligt. Det är då viktigt att tvångsåtgärderna inte varar för länge och att de genomförs på ett humant sätt med ett visst medbestämmande för patienten.
Både personalen och patienterna anser att de behöver samtala mer med varandra. Ett sätt för personalen att få avlastning och hitta alternativ till tvång vore att få tillfälle att gemensam reflektion.
De olika personalkategorierna är beroende av varandra.
Doktorsavhandlingen pläderar för ett ökat samarbete dem emellan.
