Så kan assistenten hjälpa till sex
Alla kroppar är inte likadana, men de kan ändå vara lika sexuella. Det lär man sig i ”Den lätta sexboken”. En inkluderande bok om sex och samlevnad för ungdomar som är både lättläst och med ett perspektiv på funktionsvariationer.
Ett kapitel handlar om hur den personliga assistenten kan hjälpa till.
– Att funktionshindrade överhuvud taget är med i text och bild är jättebra. Boken synliggör: ni existerar, ni är sexuella varelser, boken tar er på allvar, säger bokens författare, sexualupplysaren Inti Chavez Perez.
”Den lätta sexboken” är en faktabok om sex och samlevnad för ungdomar. Sådana finns det många av, men ofta vänder de sig till en specifik grupp. Inti Chavez Perez ville göra något annat.
– Jag tänker mig boken som en brygga mellan människor. Det är inte sexboken för dig som är si eller så utan det är den lätta sexboken för alla. Två personer som till synes inte har så mycket gemensamt kan känna sig speglade i boken och får en gemensam utgångspunkt att diskutera utifrån. Hittills har kunskapen om sexualitet varit väldigt segregerad: för tjejer eller för killar, och då blir det inte lika möjligt att ha det gemensamma samtalet.
Boken är lättläst och ges ut av LL-förlaget. Det gör att den kan användas av ungdomar med lässvårigheter, gymnasieungdomar i särskolan och i flyktingundervisningen. Därtill kommer perspektivet på mänskliga funktionsvariationer.
– I Sverige har det funnits en medialt negativ uppmärksamhet kring personer med funktionsnedsättningar och sexualitet. En låsning som jag vill förändra. Jag vill att både en assistent och en brukare ska kunna läsa boken och ha den som utgångspunkt i en gemensam diskussion.
Ett kapitel i boken heter följdriktigt ”Prata med din assistent”. Där kan man läsa:
”En personlig assistent kan hjälpa dig med vissa saker. Först måste assistenten och du komma överens. Assistenten kan hjälpa dig att ta av dig kläderna och lägga dig i rätt ställning. Assistenten kan hjälpa till att skaffa fram hjälpmedel för sex och sedan lämna dig i fred.”
Så här berättar brukaren Ann-Sofie:
”Jag får hjälp med kläderna och med att ligga rätt. Jag behöver kuddar på rätt ställen för att hålla kroppsdelarna i rätt ställning. Sedan får jag leksaken och mitt larm och Marianne (assistenten) går ut ur rummet.”
– Jag reder ut vad lagen säger. Avsnittet handlar om en tjej som pratat med sin assistent. Det är ett exempel som jag hoppas att många kan ta efter. Assistenter har en uppgift att läsa på om det här området, eftersom kunskapen är en typ av kompetens som man inte bara får genom att leva ut sin egen sexualitet, säger Inti Chavez Perez.
Vad fungerar bra i bokens samtal mellan brukare och assistent?
– De hade ett samtal när de fann en trygg situation. Tjejen berättade att hon ville onanera och vilka problem som fanns. Att hon behövde hjälp att hitta rätt hjälpmedel och hur de konkret kunde lösa den situationen.
Bokens kapitel tar bland annat upp sexuella fantasier, hur man kan onanera, upphetsning, att sätta gränser, att vänta med sex, nedsatt rörlighet, nedsatt känsel, att göra slut, preventivmedel, könssjukdomar, porr, rykten och normer.
Expertens fyra tips
Inti Chavez Perez bästa tips till dig som yrkesperson:
1. Försök hitta en källa där både du och brukaren kan läsa på och få kunskap om sex och samlevnad med fokus på funktionsnedsättningar. Det är viktigt för att bli trygg i sin egen kunskap.
2. Är man flera assistenter, vilket man ofta är, kan man prata ihop sig och kanske överlåta samtalet på den som har den närmaste relationen till brukaren. Det är bra om någon i arbetslaget har den kontakten.
3. Det är viktigt att sex och samlevnad lyfts som ett särskilt kunskapsämne och inte som något privat. Säga att ”nu har jag läst den här boken om sex och samlevnad och jag lärde mig en massa nytt”. Man ska lyfta frågan i vardagen som ett vanligt kunskapsområde som angår oss alla. Inte gå in i det privata, ”kan du runka?”, det blir jättekonstigt. Ett bra tips är att ha en text att dela på så att man får en gemensam utgångspunkt.
4. En bra start på ett samtal är att inte börja i ”jag”, utan att mer prata i termer av att ”Ann-Sofie i den här boken tyckte så här...” och diskutera utifrån hennes tankar.