Det hyllade arbetssättet skulle minska stress och sjukfrånvaro – ”Men då sprack det”

Undersköterskorna Fredrika Dahlin och Kristin Leander sitter under taket utanför lokalen där Kungsörs hemtjänst utgår ifrån. Att åskan är på ingång råder ingen tvekan om, den tunga luften har byggts upp under en vecka av högsommarvärme.

Vinden blåser upp, men ändå klibbar de blåa arbetsskjortorna mot ryggarna. Materialet andas inte, berättar Fredrika. 

Hon och kollegan Katrin är båda två skyddsombud. De har samlat in sina kollegors åsikter om det nya arbetssättet, och för personalens talan när de berättar om den nya organisationen inom kommunens äldrevård. 

– Grundidén med grupper i grupperna var god, säger Fredrika. 

– Så det är synd att det inte fungerar i praktiken, fyller Katrin i. 

Smågrupper skulle ge kontinuitet

”Grupper i grupperna” började för 1,5 år sedan, när personalen i hemtjänstområde 1 delades in i mindre grupper för att kunna jobba närmare varandra och återkomma till samma brukare. Många av dem har demenssjukdom och då är kontinuitet extra viktigt, förklarar Katrin Leander som under tiden var placerad i område 1. 

– Och när vi började jobba på det här sättet började till och med de demenssjuka känna igen personalen, säger hon. 

I arbetsgruppen fanns 18 medarbetare som i sin tur delades upp i mindre grupper. Varje grupp hade sina egna vikarier.

Katrin Leander berättar att både brukare, anhöriga – och personal –  var nöjda. Stressen minskade, sjuktalen likaså. 

– Kollegorna mådde bra. Det fanns ett lugn när man visste vad man skulle göra och vem man skulle träffa på jobbet, säger hon. 

Det nya arbetssättet blev med andra ord en succé och nu under våren skulle det införas i kommunens alla tre hemtjänstgrupper. 

– Men då sprack det, säger undersköterskan Fredrika Dahlin. 

Ett och ett halvt år senare 

Klockan är mitt på dagen och i hemtjänstlokalen sitter flera ur personalen och äter sina matlådor i fåtöljer och runt små runda bord. Prat om annalkande semester blandas med surret från en golvfläkt som blåser genom rummet. 

Frågan ställs i lunchrummet, om hur det nya arbetssättet fungerar. Det blir tyst. 

– Vilket nytt arbetssätt? Jag märker ingen skillnad, svarar någon efter ett tag. 

Olika resurser i olika grupper 

Vad som visade sig när idén skulle breddas var en ojämn fördelning av brukare och personal. I vissa områden finns för få brukare för att personalen ska få ihop sina timmar, i andra områden är det brist på personal.

Samtidigt råder vikariebrist. Därför måste personalen hoppa mellan olika områden, ofta under samma pass. 

Men enligt undersköterskan Fredrika Dahlin är problemet snarare bristen på information, tid och logistik. 

– Alla kommuner har sina utmaningar, så självklart ska man hjälpas åt och gå över gränserna men man måste göra det på rätt sätt. 

Eftersom de olika områdena har olika planeringar syns inte personalens alla besök i deras schema och nycklarna till brukarna hänger på olika platser beroende på vilket område de tillhör. 

– Det blir ju en jättestress, att själv behöva ta reda på var du ska vara, var nycklarna finns och åka runt mellan olika delar av kommunen, säger Fredrika Dahlin. 

”Här kommer hemtjänsten, vem vill ha hjälp?” 

Minutstyrningen gör dessutom att tiden är knapp. Sällan finns tid över till att dokumentera, skriva tillbud eller att läsa om brukarna. 

– Man vill ju veta vad man möts av, som brukare och personal, säger Katrin Leander. 

Hon berättar om en gång då hon blev utskickad till en adress, utan veta namnet på den hon skulle till: 

– Då fick jag helt enkelt ropa ut: ”Här kommer hemtjänsten! Vem vill ha hjälp?” och hoppas att någon hakade på. Det blev ju jättetokigt men jag hade inte haft tid att få information. 

Personalen som enligt plan ska jobba i smågrupper och med bara några få brukare om dagen, flyttas alltså i stället runt efter behov. Utan att riktigt veta vad de ska göra och hos vem. Alltid med klockan som tickar i bakhuvuden. 

– Vi undersköterskor är ju som kameleonter, så vi klarar ut det ändå men det är inte rättvist varken mot personal eller brukare, säger Fredrika Dahlin. 

Hennes kollega Katrin Leander nickar instämmande: 

– Det blir inte rätt person på rätt plats utan mer en person på en plats. Det är inte humant, man blir en bricka i spelet och då försvinner kvalitén, säger Katrin. 

Lyssna på medarbetarna 

Någon som varit med sedan start, när område 1 ändrade sitt sätt att jobba, är undersköterskan Denise Arnaout. Hon tycker att det fortfarande fungerar ganska bra med smågrupperna där. 

– Arbetssättet höjer individualiteten, brukarna är nöjda och det finns en trygghet för oss i personalen. Det innebär kvalitet, kontinuitet och säkerhet, säger hon. 

Kollegorna Fredrika Dahlin och Katrin Leander tror att det går att utveckla projektet ytterligare och implementera det i område 2 och 3 på ett sätt som faktiskt fungerar. 

– Om man ger det tid och lyssnar på medarbetarna, menar Fredrika. 

Och om ni som är medarbetare fick bestämma, vad skulle behövas? 

– Det måste anpassas efter alla gruppers resurser. Mer personal och ta bort minutstyrningen, säger Fredrika Dahlin.

– …och att personalen får sätta sig och göra sin egen planering, fyller Katrin Leander i. 

Kommunen ska anpassa arbetet

Marie Ekblad är under sommaren tillförordnad områdeschef för Kungsörs äldreomsorg. Hon har pratat med de enhetschefer som är i tjänst för att få klarhet i hur de tycker att det nya arbetssättet fungerar. 

– Det har ju inte gått så långt tid sedan det här implementerades egentligen, och jämfört med område 1 har framför allt område 3 så pass många brukare och hemtjänsttimmar att det kan uppstå saker man inte tänkt på innan. 

Syftet med att dela in i mindre grupper har varit att främja miljötänkande – både arbetsmiljö och miljö i helhet med kortare och färre resor med bil – och att skapa kontinuitet, effektivitet och erbjuda personcentrerad vård, säger hon. 

– Då kräver ju de större områdena mer arbete i planering för att säkerställa att varje brukares behov kan uppfyllas utifrån den målsättningen, förklarar Marie Ekblad. 

Hon säger att man, under hösten, kommer att fortsätta utvärdera arbetssättet för att göra justeringar till det bättre och anpassa arbetet efter hemtjänstgruppernas individuella personalresurser och brukarbehov. 

– Man behöver ju få arbeta en tid enligt det här för att se vad som fungerar och inte. Och i det är ju medarbetarna jätteviktiga och att de säger vad de tycker till sin närmaste chef. 

– Sedan behöver vi ju absolut se över det här med minutstyrning och personalens inflytande över sin egen planering, tillägger tillförordnad äldrevårdschef Marie Ekblad.