Under hösten har metoo-uppropen satt ljuset på sexuella trakasserier i arbetslivet. Hundratals kvinnor i olika branscher har vittnat om tafsande och övergrepp. Men att kvinnor sextrakasseras på jobbet är ingen nyhet.

KA:s granskning visar att Arbetsmiljöverkets rapporter sedan många år visat på ett omfattande problem. Och bland de grupper som är värst utsatta är kommunalare inom vård och omsorg.

LÄS OCKSÅ: Här är vittnesmålen i #metoo

Det märks dock inte i på Kommunals sektioner. När KA ringer upp sektioner på några av de orter där media rapporterat om sextrakasserade medlemmar, visar det sig att facket sällan är inkopplade i sådana här ärenden. Sektion Region Östergötland ansvarar för cirka 3000 medlemmar och har sitt kontor på universitetssjukhuset i Linköping.

Så sent som i våras avgick regiondirektören i Östergötland och efteråt har det kommit fram att det berodde på att han sextrakasserat en undersköterska. Sektionsordförande Kristina Fingal Karlsson vill inte kommentera om facket var inblandat i det fallet men säger att Kommunal ger stöd och hjälp i sådana situationer om medlemmen vill det.

LÄS OCKSÅ: Sextrakasserier tas inte upp i facklig utbildning

Varför sektionen inte får kännedom om några sexuella trakasserier kan hon inte svara på.

– Vi ser ju i medarbetarenkäter att det förekommer trakasserier, men när vi inte vet vem det är som utsatts är det svårt att fråga.

Ska den här typen av händelser anmälas till sektionen?

– Ja absolut, vi vill få reda på det så vi kan ha koll och sätta in en handlingsplan eller se om vi behöver arbeta speciellt mot en särskild arbetsplats. Det är svårt att sätta in insatser om vi inte vet var det händer.

Att facket sällan är inkopplade i frågan om sexuella trakasserier visar också en genomgång av stämningar som inkommit till Arbetsdomstolen, AD, som tidningen Arbetet har gjort.

LO-förbunden har inte gått till AD med något fall av sexuella trakasserier sedan årsskiftet 2014/2015. En förklaring som facken ger är att de inte får kännedom om några ärenden.

LÄS OCKSÅ: Skyddsombudet: Vi har inga redskap

Region Gävleborg är en annan sektion som har medlemmar som sextrakasserats och där fallet blivit omskrivet i media. Också här gällde det undersköterskor som utsatts av en läkare. Det hela slutade med att arbetsgivaren erbjöd undersköterskorna att byta avdelning medan läkaren fick jobba kvar. Det har retat Kommunal då man menar att läkaren skyddades för att han ansågs viktig för verksamheten.

– Det rörde sig aldrig om ett frivilligt erbjudande för om undersköterskorna inte gått med på att flytta på sig så var det som om inget har hänt, säger sektionsordförande Tord Andersson.

LÄS OCKSÅ: Om du utsätts för sexuella trakasserier

Att facket fick kännedom om trakasserierna berodde på att den ena undersköterskan, som var medlem, kontaktade sektionen för stöd. Kommunal kunde dock inte göra mycket då medlemmen inte ville sätta hårt mot hårt eftersom hon var rädd att det hela skulle komma ut.

Sektionen omfattar tre sjukhus, i Gävle, Hudiksvall och Bollnäs och även övrig sjukvård i regionen. Men bortsett från fallet som uppmärksammades i media kan Tord Andersson bara minnas ett till ärende som facket haft kännedom om och då var det en kommunalare som anklagades för att ha sextrakasserat en kollega. Enligt Arbetsmiljöverkets enkät blev var fjärde undersköterska sextrakasserad 2015.

– Att det var så många har vi inte haft en aning om. Det finns ju en massa historier om hur det fungerar på ett sjukhus och vi vet att det är en hierarkisk miljö, men folk kommer inte och pratar med oss om det, säger Tord Andersson.

Måste ni vänta på att någon berättar, kan ni inte göra något mer utåtriktat?

– Det är jättesvårt, nog har vi sagt att man ska anmäla alla former av trakasserier och försökt få till diskussioner. Men de här delarna är så skambelagda. Nu kommer det ju fram mer och det är jättebra.

När KA frågar Kristina Fingal Karlsson i Linköping om sektionen varit för passiv i att arbeta mot sexuella trakasserier svarar hon nej.

– Vi försöker så mycket vi kan att vara ute och prata om det här så att alla ska känna sig trygga att anmäla till oss. Men jag tror det är väldigt känsligt för den enskilda personen, det är skam och tabu kring det här.

På sektionen i Luleå håller sektionsföreträdaren Krister Johansson med om att det kan vara stigmatiserande för den person som är utsatt. Men då gäller det att lyfta frågan till att det handlar om ett generellt arbetsmiljöproblem, särskilt om det är en brukare som tafsar.

– Även om arbetsgivaren har det yttersta ansvaret så är det viktigt att man också kan rannsaka sig själva som arbetsgrupp. Säger vi till nyanställda som blivit utsatta att de självklart ska anmäla, eller säger vi att äsch det är så det är att jobba i vården?

I Norrbotten uppmärksammades frågan om sexuella trakasserier 2011 efter att en demenssjuk man våldtog en annan brukar på ett äldreboende. I medierna vittnade vårdpersonal om att de själva också ofta utsattes för sexuella kränkningar och elever på omvårdnadsprogrammet efterlyste mer kunskap om hur man ska hantera tafsande brukare. Men det blev ingen tillströmning av anmälningar till facket.


– Allt återgick till det normala ganska fort. Vi har väl haft en fem, sex fall på sex år ungefär säger Krister Johansson.
 Han är självkritisk och menar att facket borde kunna göra mer, till exempel arbeta mer förebyggande. 


– Vi kanske borda fundera över att ha en återkommande grej om det här på våra arbetsplatsträffar. Vi behöver tänka tillsammans att Metoo inte är ett bokslut utan en början på något. Vi måste göra något med det här och se till att det inte händer igen. 


Finns det en risk att normaliseringen av sexuella trakasserier i vården sipprar in i facket också?

– Klart det är så. Det är ytterst få av oss på sektionen som jobbar fackligt på heltid. Vi kommer ju från våra arbetsplatser och är en del av det som händer där så vi behöver också få verktyg att klara av de här frågorna.