Kent Wisti – både präst och konstnär

Ett 50-tal pensionärer sjunger psalm 197. Chokladbiskvier på borden i församlingshemmet, rullatorer parkerade och förstoringsglas som följer texten rad för rad. ”Den blida vår är inne.”

Han som leder dagens andaktsstund heter Kent Wisti. Han är klädd i blåjeans och en svart sjal som täcker prästkragen. Skrattet får han när han berättar en historia om uppväxten i småländska Älmhult. Någon hade sagt till Kent och hans kompisar att ”man måste ingenting i livet mer än att dö”. Lyckliga över denna livsvisdom cyklade grabbgänget runt bland villorna och skrek ut just detta. ”Man måste ingenting i livet mer än att dö!”

En sur gubbe som alltid stod och tvättade sin Saab fick till slut nog av glädjeskriken och hötte tillbaka: ”Men man måste väl för fanken äta också?!”

Kent talar i gudstjänsten om en sårbar gud, en gud som du och jag.

Men det är inte framför allt som präst som Kent Wisti har börjat bli känd för en större allmänhet, det är genom sina teckningar. Allt startade med att han började kommentera samtiden i satirteckningar som han lade ut på sin egen Facebooksida. Det fick, som han säger, ”spinn”. Teckningarna och ordet började spridas. I dag har han över 8 000 följare på Twitter, över 16 000 på Facebook och flera gånger i veckan lägger han ut bilder där han med udd och spets driver med samhället, häcklar, vänder på perspektiven. Han är ofta politisk och nästan alltid kommer det vänster ifrån, uppvuxen som han är i en socialdemokratiskt präglad miljö där både Metallarbetaren och Kommunalarbetaren landade i brevlådan.

”Det är en frustration man har som präst, att det är väldigt sällan man sår vad man skördar.”

Tecknandet går mycket fort, han berättar att från det att han får en idé till att bilden ligger ute på sociala medier går det bokstavligen inte mer än en minut. Han gör dem i mobilen eller paddan.

Och han jämför satiren med det han säger under en gudstjänst:

– Det är en frustration man har som präst, att det är väldigt sällan man sår vad man skördar. Jag har ingen aning om den betraktelsen jag lämnade under andakten i dag kanske betyder något väldigt avgörande för någon, eller om folk bara tyckte att det var jobbigt. Jag vet inte. Medan den bekräftelsen man får i social media är som McDonalds-mat. Man blir mätt för stunden, men det finns ingen näring i det.

Ändå fortsätter han, i höst kommer en bok med hans satir på förlaget Placenta. Och han värjer inte för att provocera. Flera gånger har han blivit anmäld till domkapitlet, det organ inom Svenska kyrkan som granskar hur präster utövar sitt uppdrag. Det har bland annat handlat om att han har välsignat församlingar i ”livgiverskans namn”.

För ett par år sedan satt Kent och tittade på teve när han fick se några komiker som ”roastade” varandra. Det är ett slags hård grillning där man elakt, men kärleksfullt, driver med en annan. Han kom på att han ville köra en roastning av Gud.

– Jag insåg att det kunde vara den bästa idén jag fått eller den absolut sämsta. En minut innan vi gick in i kyrkan och körde visste jag fortfarande inte.

”Redan när jag var fyra år sade jag att jag ville bli präst. När andra ville bli cowboys och lokförare ville jag bli präst.”

Med på grillningen av Gud var bland andra författaren Ann Heberlein och komikern Magnus Betnér. Prästen Jesper Mattsson drev med Jesus som en seg hantverkare:

– Tänk att Gud byggt allt på en snickarson, som tydligt visat att han verkligen är hantverkare: Han sa att han ska komma tillbaka och nu har det gått 2000 år …

– Där var jag beredd på att folk skulle skicka hem bajs i brevlådan, säger Kent Wisti idag.

– Men jag fick sammantaget tre mejl som var artigt undrande. Jag är väldigt förvånad över det. Och för att bitvis hålla så hög ton som jag gör i debatten, så har jag aldrig stött på något näthat. Jag är helt övertygad om att det handlar om att jag är vit, jag är man och jag är medelålders. Det här samhället är byggt för mig.

Men visst reagerade folk. Bland annat tog Jimmie Åkesson upp roastningen i sitt sommartal, som ett exempel på hur osvensk Svenska kyrkan blivit.

Det projekt Kent Wisti håller på med just nu kan nog också provocera en och annan. Han är nämligen också aktiv som bildkonstnär och har just gjort klart en bildsvit på temat erotik. Bilderna är influerade av bibelns texter från Höga visan och ska under våren visas tillsammans med texter av författaren Maria Küchen i kyrkor runt om i landet. Och på en nattklubb på Söder i Stockholm. Kontrasten igen. När vi går ut för att ta några bilder i församlingshemmets trapphus säger han att han tycker att det är lättare att genomföra en begravning än att hantera den egna firmans bokföring. Han ler. Jag frågar honom vad han i första hand ser sig som, tecknare, målare eller präst?

– Satirtecknandet är fortfarande mest hobbyspåret. Men det hänger ihop, att vara präst är att vara konstnär. Och redan när jag var fyra år sade jag att jag ville bli präst. När andra ville bli cowboys och lokförare ville jag bli präst.

Intervjun är slut, det är snart också arbetsdagen. Kent ska hem till frun och barnen i Lund. Och katten Ozzy, döpt efter hårdrockaren Ozzy Osbourne.