”Arbetarklassen vill ha välfärdspolitik”
Arbetarklassen är inte lika intresserad av antirasism och hbtq-frågor som kulturvänstern. Vita lågutbildade manliga arbetare känner sig diskriminerade. Det säger statsvetaren Bo Rothstein. Han vill att vänstern och facken under valåret skapar visioner om ändrade maktförhållanden som kan mobilisera arbetarklassen.
Bo Rothstein, professor vid statsvetenskapliga institutionen i Göteborg, står till vänster. Han har skrivit böcker och debattartiklar om ekonomisk demokrati. Bo Rothstein förespråkar bland annat att löntagarstyrda företag och personalkooperativ ges möjlighet att ta över verksamhet inom välfärden.
– Men det har inte varit någon diskussion om ekonomisk demokrati sedan debatten om löntagarfonder på 70-talet. Det verkar vara tankeförbud inom vänstern och facken kring dessa frågor. Inte ens Vänsterpartiet, som har kallat sig socialistiskt i hundra år, har någon uppfattning om hur de vill att socialismen ska se ut.
Han tycker att Kommunal borde ge stöd till medlemmar som vill driva förskolor och vårdföretag som personalkooperativ eller löntagarstyrda företag.
– Kommunals motstånd till detta har medverkat till att riskkapitalister i stället tar över verksamhet i välfärden. Vi kunde ha haft tusentals löntagarstyrda förskolor och vårdinrättningar om fackföreningsrörelsen hade varit på hugget.
Att det finns exempel på att personal som har fått ta över avknoppad verksamhet säljer verksamheten vidare till riskkapitalister med god förtjänst går enligt honom att stoppa med lagstiftning.
Hans analys av valen i USA och andra länder är att arbetarklassen och det han kallar kulturvänstern har gått skilda vägar.
Bo Rothstein hänvisar till undersökningar som visar att arbetarklassen vill ha protektionism, den upplever öppna gränser och invandring som ett hot. Arbetarklassen försvarar jobb även om dessa är miljöfarliga. Antirasism och hbtq-frågor är inte viktiga frågor.
Enligt honom har kulturvänstern motsatt uppfattning. Den har, framför allt i USA, utvecklat en identitetspolitik som riktar sig till grupper som migranter, kvinnor och sexuella minoriteter.
Framför allt vita lågutbildade män inom arbetarklassen känner sig uteslutna och diskriminerade när fokus riktas på dessa gruppers rättigheter och problem.
Bo Rothstein menar att dessa tendenser också finns i Sverige, vilket kan påverka valet 2018 och intresset för att ansluta sig till facket.
– Arbetarklassen vill inte ha särlösningar. Den vill ha generell välfärdspolitik. Alliansen lyckades inte ändra på det under sina regeringsår.
Lösningen enligt honom är att vänstern driver frågor som kan ena och mobilisera arbetarklassen, utifrån kravet om likabehandling av alla grupper.
Det stora stödet för Labours radikala valplattform i det brittiska valet förra året tycker han är ett exempel på att det går att entusiasmera arbetarklassen.
Valåret 2018 har inletts i Sverige med partiledardebatt i riksdagen. Under våren kommer partierna att presentera sina valplattformar och facken sina kravlistor.
– Men tyvärr är skillnaden mellan de politiska blocken i Sverige inte så stor.
Bo Rothstein vill se tydligare alternativ om samhällsmodeller. Han efterlyser förslag inom vänstern och fackföreningsrörelsen som på allvar skulle förnya arbetslivet med ändrade maktförhållanden.
– Det skulle kunna mobilisera arbetarklassen, säger han.
Fotnot: Bilden är licenserad av CC BY-SA 3.0 via Wikimedia.