Allt svårare att få sjukersättning

Inga får ingen ersättning – trots läkarintygen

Inga Smedman, 58 år,
Norrtälje, fd kokerska:

Första gången Inga Smedman sökte hjälp för ryggvärk var hon 12 år. 23 år gammal opererades hon för ett stort medialt diskbråck.
  – Jag fick stora problem igen när jag 2007 ramlade i en isig trapp på skolan där jag arbetade och slog i ryggen, säger hon.

Flera olika läkare har skrivit intyg om att hon inte klarar av att arbeta heltid. Hon sjukskrevs och blev under tiden uppsagd från sitt arbete.  När de 364 dagar med sjukpenning, som alla har rätt till, var slut blev hon utskriven från Försäkringskassan och blev Arbetsförmedlingens ansvar. Där menade man att hon var för sjuk för att arbeta. I oktober 2011 hamnade Inga i sitsen att hon inte fick a-kassa och inte några pengar från Försäkringskassan. Eftersom hon och hennes sambo har ett hus fick hon inget socialbidrag. De fick leva på besparingar och sambons pension under nästan ett års tid.
  – Allt vårt sparkapital har gått åt. Det vi skulle ha till vår pension och till huset. Vi har lånat pengar. Snälla vänner kom med mat. Min måg och dotter har restaurang de kom med matrester, en väninna kom med julmat förra julen och en gammal chef ordnade en insamling hos sina vänner som skänkte torrvaror och kom hit med det.

I juni förra året fick Inga nog och krävde att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan tillsammans skulle hitta en lösning på hennes problem.
  – Jag ringde och sa att jag håller på att gå under. Nu får ni lösa det här.
  Hennes handläggare på Arbetsförmedlingen gav henne ett erbjudande om en rehabiliteringskurs på heltid. En ettårig kurs i socialt företagande där en del av studierna är egenstudier som inte behöver göras i skolan.
  – Heldagarna får jag fruktansvärd värk. Men jag har inget val. Jag är dittvingad för att överleva.

Inga Smedman har sökt om sjukersättning igen. Under våren kommer hennes mål att tas upp i domstol.
  – Att jobba några timmar är vad jag klarar av. Det är en enorm press när jag vet det och ska söka jobb. Ska jag säga som det är eller ljuga? Vad händer om jag ljuger och får ett jobb och det sedan visar sig att jag inte klarar det?

”Jag och min sambo har 1 500-2 000 kronor kvar av hans pension varje månad när alla fasta kostnader är betalda. Den här månaden har mitt högkostnadsskydd gått ut och jag måste låna pengar till medicin”, säger Charina Lundholm.
Foto: Jonas Forsberg 

”Jag lånar pengar av mina barn för att överleva”

Charina Lundholm, 53 år, Örnsköldsvik, fd undersköterska:

Charina var med i en bilolycka som ung och fick en whiplashskada i nacken. Några år senare arbetade hon som vikarie på ett äldreboende i Örnsköldsvik. Där skadade hon axeln när hon ensam lyfte en dement patient som kastade sig åt sidan. Trots flera operationer har hon inte blivit bättre. Sedan dess har hon fått smärtor i stora delar av kroppen och utreds för reumatism.

Efter att ha varit sjukskriven blev hon utförsäkrad. Efter att ha överklagat till domstol fick hon rätt till sjukersättning i ett år. Hon sökte igen när den tog slut och fick avslag. Arbetsförmedlingen har utrett vilka jobb hon kan klara av och kom fram till att hon inte kan arbeta.
  – De skickade hem mig. Jag kan inte sätta dig ens på Samhall sa arbetsterapeuten, berättar hon.

Under senaste året har hon inte haft någon a-kassa och ingen ersättning från Försäkringskassan. Hon har inte fått socialbidrag eftersom hennes sambo har pension på drygt 10 000 kronor i månaden och äger ett hus.
  – Jag lever på honom. Han betalar allt. När jag tappade en plomb bad jag socialen om pengar till tandläkaren. Men de sa att han skulle betala det. Han säger ingenting men det känns inte bra att inte kunna hjälpa till alls. Jag kan inte ens städa hemma.

Charina har sökt både sjukersättning och sjukpenning utan att få det. Hon har överklagat och under våren ska båda fallen tas upp i förvaltningsrätten.
  – Jag hoppas att det ska gå. Jag lånar pengar av mina barn för att överleva. Det ska inte vara så. Jag är ju sjuk.

Monica har
överklagat beslutet

Monica, 54 år, stad i Mellansverige, vårdare:

– Jag har den där slaskdiagnosen fibromyalgi, säger Monica.
  Enligt läkarna betyder det att hon har ständig värk i hela kroppen. Hon var ofta sjukskriven under hela 2000-talet. I dag klarar hon att arbeta 75 procent för att hon har en förstående arbetsgivare som ger henne rätt att vila när värken är svår. Hennes läkare och arbetsgivare är övertygade om att det här är den bästa lösningen. Det är inte Försäkringskassan. De har inte godkänt sjukersättning för resten av tiden.  Det är ett beslut hon har överklagat.
  – 2005 ville Försäkringskassan ge mig sjukersättning men jag vägrade. Nu när jag behöver det får jag inte.

Carina hamnade i Fas3

Carina, 54 år, stad i Norrbotten, fd barnskötare:

Carina arbetade inom barnomsorgen när hon fick problem med värk i axlar och rygg. Hon var sjukskriven från och till i flera år och fick sedan 25 procents sjukersättning i ett år. Den förlängdes inte. Samtidigt konstaterades det att hon har reumatism.
  Hon överklagade till domstol men Försäkringskassan vann. Hon var arbetslös och hamnade i Fas3 och fick sedan lönebidrag. Hon, hennes läkare och Arbetsförmedlingen, har enats om att 75 procent är det hon klarar av att arbeta, men hon får ingen sjukpenning eller ersättning för resten av tiden.
  – Just de här åren när jag gick igenom de olika faserna i Fas3 kändes det ju fruktansvärt. Det har varit väldigt tufft. Jag klarar knappt arbetet i dag.

Anne-Britt fick
rätt i domstolen

Anne-Britt, 60 år, stad i Mellansverige, vårdbiträde:

Anne-Britt hade arbetat inom äldreomsorgen i 30 år när hon fick problem med värk. Högra foten gjorde så ont att hon periodvis inte kunde gå. Efter rehabiliteringsförsök och arbetsträning fick hon en permanent sjukersättning på 25 procent. Läkarintygen beskriver hur värken spred sig upp i benen och ryggen.
  Efter lång sjukskrivning fick hon tillfällig sjukersättning för de 75 procent som hon hade arbetat. Trots att hennes läkare och Arbetsförmedlingens utredare menar att hon inte kan arbeta förlängdes den inte. Anne-Britt överklagade till domstol och fick rätt. Sedan september betalar Försäkringskassan full ersättning.
  – Jag hade velat jobba, men det känns skönt att bli trodd till sist. Jag har ju rätt till det här, säger hon.