Knivhugg, stryptag och mordhot – LSS-personal larmar om allt mer våld 

För stödassistenten Esmail har våldet satt sina spår. Han blir ständigt påmind om sin gamla arbetsplats, ett gruppboende i södra Sverige, när han gäspar och det knakar i käken. Skadan kommer från gången då en boende slog honom – och fick in en träff under ögat.  

Han vågar inte ställa upp med sitt riktiga namn, han är rädd att bli straffad av sin gamla arbetsgivare. Trots oron vill han berätta om verkligheten för KA: 

– Det var katastrof. 

Esmail är inte ensam om att skadas på jobbet. KA:s kartläggning visar att minst 25 personer blev hotade med kniv på jobbet bara under det andra halvåret 2024.  

Dessutom ökar svåra personskador och allvarliga tillbud som anmälts till Arbetsmiljöverket de senaste fem åren. Siffrorna kan innebära två saker: antingen har själva våldet ökat eller så vågar allt fler anmäla.  

Oavsett är siffrorna oroväckande, tycker Arbetsmiljöverket som har inlett en specialinsats. Närmare 50 inspektörer har fått i uppgift att besöka 600 olika vård-och omsorgsboenden runtom i Sverige. Ett av målen: att sätta stopp för att fler drabbas.  

Väktare anlitades

På Esmails arbetsplats var våldet återkommande. Vid flera tillfällen hade anställda blivit hotade och slagna. Bara ett dygn innan Esmail utsattes hade en kollega blivit sparkad på kroppen, enligt handlingar från Arbetsmiljöverket. 

Personalen berättade allt för sin närmaste chef, men inget gjordes, inte förrän Esmail också blev slagen. Till slut satte arbetsgivaren in väktare, men även efter det fortsatte våldet: 

Händelse 1: en anställd blir utsatt för ett strypgrepp av en boende och kan inte andas. En kollega ringer till polisen.  

Händelse 2: en anställd blir återigen utsatt för ett strypgrepp av en boende. Den här gången pågår våldet i cirka 15 minuter. Den boende tar nya grepp om halsen fram tills någon kan gripa in.  

Esmail känner ingen ilska mot den boende som slog honom. Tvärtom: den boende borde aldrig ha blivit placerad där, vårdtagaren behövde annan vård, anser han.  

I stället riktar han ilskan mot arbetsgivaren.  

– Chefen lyssnade inte hur många gånger vi än sa till, säger Esmail, som tillägger att alla våldsamma händelser inte rapporterades till myndigheter.  

Men Esmail och hans kollegor är inte ensamma om att riskera sina liv på jobbet.

Stödassistent: ”Ingen lyssnar på oss”

I en annan del av Sverige, i västerbottniska Umeå, arbetar stödassistenten Maisam Qadery. Han är även facklig företrädare för Kommunal. Han drar en djup suck medan han samlar sina tankar. 

– Vi jobbar med våra hjärtan, men det räcker inte till, säger han. 

Maisam Qadery minns gången då en kollega blev attackerad på jobbet. Kollegan, som arbetade ensam på natten, försökte ta skydd i personalrunmet, men eftersom låset krånglade fick hon inte upp dörren. I stället tvingades hon springa ut på gården.  

Chefen lovade att händelsen skulle anmälas till Arbetsmiljöverket. Sedan blev det tyst. 

Först nu, ett år senare, skickades anmälan in till myndigheten. Maisam Qadery är besviken över att det gått så lång tid. 

Ser du en framtid inom LSS? 

– Ska jag vara ärlig? Nej. Vi gör ett betydelsefullt arbete, men vi har en dålig lön, riskerar att bli slagna och hotade och jobbar kvällar och helger. Ingen lyssnar på oss när vi försöker förklara hur det ser ut. 

Nolltolerans. Det är ett krav som samhället måste ställa på arbetsgivare. Det tycker Sofia Wikman, docent i kriminolog vid Gävle högskola. Hon ser ofta ett mönster när hon läser anmälningar om arbetsskador, där personer utsatts för hot eller våld på jobbet.  

Personalen har ofta utsatts upprepade gånger, enligt Sofia Wikman. Men i stället för att skuldbelägga de anställda, eller brukaren som behöver vård, måste kravet på nolltolerans riktas mot arbetsgivaren.  

– Det är en sak om det sker plötsligt, men när något upprepar sig är det kriminellt. Arbetsgivare får inte utsätta sin personal för sådana faror, säger hon, och tillägger att hot och våld nästan alltid är ett tecken på att något är fel i kärnverksamheten. 

Kommunal: farligaste jobben

2022 hände det som inte får ske. 19-åriga Agnes Redlund blev knivhuggen till döds på sitt arbete på ett LSS-boende i Enköping. En man som bodde där dömdes till rättspsykiatrisk vård. Han hade hämtat kniven från en olåst låda i det gemensamma köket. 

Förra veckan friades vårdbolagets vd från arbetsmiljöbrott. Men Kommunal rasar mot tingsrättens dom. Den sänder ut signaler om att det är inte är viktigt att förebygga risker för hot och våld inom LSS, enligt förbundsjuristen Olov Östensson. Han jämför med industrin, där varje maskin noggrant riskbedöms.  

Han påpekar att LSS-boenden och HVB-hem är de arbetsplatser där flest anställda blivit mördade de senaste åren, något som KA har kunnat berätta om.

– Att jobba på LSS-boenden och HVB-hem är de farligaste jobben i Sverige. Det är en extremt utsatt grupp, men den här domen är farlig för den säger att det inte är samma regler som gäller alla arbetstagare, säger Olov Östensson och understryker: 

– Agnes hade inte behövt mista livet om arbetsgivaren hade gjort en ordentlig riskbedömning.

I januari 2025 var det återigen nära att en anställd miste livet på jobbet. I västgötska Färglelanda blev en nattarbetande undersköterska huggen i halsen med ett vasst föremål. 

Hon arbetade ensam. En sjuksköterska som hade jour åkte dit och inledde livräddande insatser – samtidigt som polisen ryckte ut. 

Vid två tidigare tillfällen hade den boende sagt att han skulle skada personalen, enligt handlingar från Arbetsmiljöverket. Arbetsgivaren polisanmälde hoten. Men så länge personalen arbetade ”lågaffektivt och riskmedvetet” kunde arbetet med mannen fortsätta, ansåg arbetsgivaren.  

Nu utreder polisen händelsen, som rubriceras som mordförsök. För kvinnan som blev huggen i halsen slutade det med intensivvård. Nyligen vaknade hon upp på sjukhuset – hon minns inget av händelsen. 

Flera blir hotade med kniv

Bara under det andra halvåret 2024 anmäldes mer än 25 händelser där personal på gruppboenden blev hotade med kniv, enligt siffror från Arbetsmiljöverket. Det motsvarar ungefär en anmälan per vecka.  

I till exempel Strömsund fick en anställd en 20 centimeter lång kökskniv riktad mot sitt ansikte. I Göteborg blev en annan huggen med en bestickkniv, något som fick medarbetaren att skrika högt.  

Men att kräva hårdare tag, eller till exempel låsa in alla knivar på gruppboenden, är inte rätt väg att gå, enligt kriminologen Sofia Wikman. Det viktigaste är att arbetsgivare gör riskbedömningar och följer upp dem. 

– Ibland tenderar den här typen av diskussioner att skapa ett vi och dem. Men det arbetsgivare behöver veta är vilka klienter som kan använda knivar, inte att man förbjuder allt som kan vara farligt, säger Sofia Wikman.  

Kravet: mer pengar till vården

Åter till västerbottniska Umeå. Efter att ha arbetat flera år inom LSS tycker Maisam Qadery  att det är flera saker som måste förändras: dels behöver yrket få högre status, dels behöver bemanningen bli bättre. Dessutom måste socialtjänsten ge tillräckligt med information innan en ny vårdtagare flyttar in.  

Men i slutänden bottnar mycket i en och samma sak: pengar. Pengar som aldrig når vården. Nu hoppas Maisam Qadery att de som styr över hans arbetsmiljö ska få upp ögonen. 

– De ser inte verkligheten, de som sitter i nämnder och beslutar om hur vi på golvet ska ha det. De fattar inte hur allvarligt läget kan bli, säger Maisam Qadery och tillägger: 

– Jag vill att de ska fatta hur verkligheten ser ut.