Senadas envishet ger mer kultur för demenssjuka: ”Jag ger inte upp”

Vad som är på gång går inte att missa.

På ett långbord med vit pappersduk finns stafflier, penslar och färg. Prydligt uppdukade vid varje plats ligger halvfärdiga målningar. Lukten av pepparkakor och en termos med kaffe vittnar om att det vankas fika. 

Det är onsdag eftermiddag och dags för målarkurs på Södermalmshemmet, Örebros största vård- och omsorgsboende. 

– Välkommen min vän, vad kul att du är här i dag. Och vad snygg du är! 

Med långa kramar hälsar undersköterskan Senada Demirovic på de äldre, som en efter en kommer in genom dörren med sina rullatorer. De totalt åtta tar plats vid bordet och återupptar ivrigt – men fokuserat – arbetet med sina alster.

Målartekniker och motiv diskuteras, anekdoter om livet utbyts. Ibland bubblar skratt och ibland följs frågor av långa stunder tystnad. 

Södermalmshemmets 108 boende har alla någon typ av demenssjukdom. 

– Men det kan vara svårt att tro när man ser dem måla, säger Senada.

Ett smörgåsbord av kultur

Hon jobbar som kulturombud på hemmet och är ansvarig för att de boende varje dag ska kunna ta del av kultur och delta i olika aktiviteter. 

– Det måste vara världens bästa jobb, säger hon. 

Yrkesrollen har Senada uppfunnit själv. 

För flera år sedan jobbade hon på anhörigcentrum – där hon ofta fick höra önskemål från äldres nära och kära, om att deras anhöriga skulle aktiveras mer. 

– Jag presenterade idén med kulturaktiviteter för cheferna på hemmet och fick svaret att ”varför inte testa?”, berättar hon. 

Nio år senare jobbar hon som kulturombud på heltid och schemat på boendet är fullspäckat, med 14 stående aktiviteter varje vecka. 

Allt från gympa och bowling, till allsång, poesiläsning och föreläsningar om veteranbilar – ”ett smörgårdbord av kultur”, beskriver Senada innehållet. 

För att få ihop aktiviteterna samarbetar hon med frivilliga, idrottsklubbar och skolor, men också andra delar av kommunens verksamheter. 

Under Södermalmshemmets traditionsenliga Nobelmiddag i fjol blev till exempel de boende stylade av frisörelever från en av Örebros gymnasieskolor och serverade av ett lokalt fotbollslag. Musiken stod ett av kommunens LSS-boenden för. 

En hel del envishet finns visserligen bakom Senadas framgångsrika aktiviteter. När boendets resurser inte räcker till de idéer eller önskemål hon får hör hon av sig till organisationer och personer hon tror kan hjälpa – med pengar, material, fika eller några extra händer. 

– Jag tjatar och ger inte upp innan jag fått ett ”ja”. 

Hon berättar om en gång då några boende ville gå på hockey. 

– Då ringde jag runt tills vi fick biljetter. Sen kom det till och med en limousin och körde oss till matchen, berättar Senada stolt. 

”Man glömmer allt tråkigt”

Men trots att varken finmiddag eller limousintur står på schemat till vardags sätter kulturaktiviteterna en uppenbar guldkant på de boendes tillvaro – även en helt vanlig onsdag. 

Kerstin är en av de som sitter runt målarbordet. Hon har sett fram emot eftermiddagen länge och uttrycker hur skönt det är att få sitta bredvid bekanta ansikten, med pensel i hand. 

–  Det är som att man glömmer allt tråkigt runt omkring, säger hon och ler. 

Två platser bort sitter Ann-Marie som har jobbat på sin målning, föreställande en manet, i tre veckor nu. Inspirationen kom från att hon ätit fisk till lunch, berättar hon. 

– Jag ville måla något tokigt, så då blev det så. Men det är knepigt att överföra bilden jag har i huvudet till pappret, och därför tar det så lång tid. 

Efter någon timmes målande tar Senada 90-åriga Eira i handen och följer henne till ett piano. Eira tar plats bakom tangenterna och spelar. De andra runt bordet sjunger glatt med i ”Det var på Capri vi mötte varandra”. 

Senada strålar. Hon säger att det bästa med hennes jobb är att se vilken skillnad det gör för de boende – hur intressen, behov och minnen väcks till liv när de deltar i aktiviteterna. 

– Det är som magi, säger hon. 

”Kan drabba vem som helst”

Trots att Senada jobbat som kulturombud i många år tar idéerna aldrig slut. I stället, säger hon, utvecklas hennes aktiviteter i takt med samhället. 

Utmaningen är att hitta det som passar alla – oavsett ålder och bakgrund.  

– Demenssjukdom kan drabba vem som helst. Någon på boendet är kanske född -65 och en annan -24. En vill lyssna på Evert Taube och någon annan Led Zeppelin. 

Hur gör du för att ta fram aktiviteter som passar alla? 
– Jag är uppmärksam. Hänger med i vad som händer i samhället, lyssnar på vad de boende berättar om och vad som intresserar dem, på promenader till exempel. 

Krävs tid och arbete

Men för att få till det utbud av aktiviteter som finns på Södermalmshemmet krävs en hel del tid och arbete, säger Senada som dessutom är kommunens enda kulturombud på heltid. 

– Det är tufft att jobba inom vård- och omsorg i dag. Svårt att räcka till. Det spelar ingen roll att det finns personal dygnet runt, många äldre känner sig ändå ensamma.

Hon fortsätter:

– Därför krävs det att man har rätt person på rätt plats, för att skapa kvalitet inom äldreomsorgen.

Personalen får tid till annat

Och tack vare att det finns ett kulturombud på hemmet kan de boende umgås mer med andra – samtidigt som övrig personal får avlastning i sitt jobb.

Det menar undersköterskan Eva Johansson som jobbar på en av avledningarna på Södermalmshemmet.

– Vi är jätteglada över Senada. Det är verkligen inte alla som har ett kulturombud på heltid till hjälp i vardagen.

Varje dag ser hon hur mycket aktiviteterna betyder för de som bor på avdelningen. 

– De kan kanske vara lite sura och muliga på morgonen, men säger man att ”nu går vi ner till Senada” blir de glada och positiva, skrattar Eva och fortsätter: 

– Och det håller det i sig även när de är tillbaka på avdelningen igen. Då vill de berätta om allt de upplevt och gjort. 

Dessutom, berättar Eva, får personalen tid till saker som annars inte hinns med – när några av de boende försvinner i väg i några timmar. Till exempel kan de ägna de som blir kvar mer uppmärksamhet, genom att fixa deras hår och naglar, läsa tidningen eller lyssna på musik.

– Så att vi har Senada betyder verkligen jättemycket för allihopa, avslutar Eva.