De kvinnliga brandmännen blir allt fler. På tjugo år har andelen kvinnor i branschen ökat från 0,4 till 5 procent av det totala antalet heltidsanställda. Samtidigt är arbetsmiljön inte anpassad nog.

Det säger brandmannen Jessica Lidberg, som började jobba inom Göteborgs räddningstjänst år 2008 – då som första kvinna på sin arbetsplats. 

– Det var en del mentala aspekter man inte var beredd på, säger hon. 

Förutom att den fysiska miljön, så som omklädningsrum, inte var anpassad efter kvinnor blev Jessica också den första på sin arbetsplats som hade mens och blev gravid. 

– Det finns generellt väldigt lite kunskap inom Räddningstjänsten när det gäller riskbedömning, stöd och anpassning för graviditet. Dessutom vet kollegor och chefer inte riktigt hur de ska bemöta och stödja kvinnan, säger Jessica och fortsätter: 

– Varje första kvinna på varje räddningstjänst blir ju en sorts testpilot. 

Jessica Lidberg i full utrustning står mellan två brandbilar med öppna dörrar och håller en hjälm i garaget.
Jessica Lidberg, brandman i Göteborg.

”Inte helt hundra” 

En del av Jessicas tjänst har tidigare varit att hjälpa kvinnor som vill bli brandmän, med träning och mental förberedelse. 

– Sedan började jag ifrågasätta om jag verkligen ska göra allt för att få in kvinnor i en bransch jag vet inte är helt hundra för oss, säger hon.

I stället bytte Jessica fokus till att försöka göra det bättre för de kvinnor som redan jobbar som brandmän och i dag har hon en nära dialog med skyddsombud, HR, arbetsgivare och chefer för att öka kunskapen kring kvinnliga brandmäns behov.

Hur kan de kvinnliga brandmännen få det bättre? 
– Det krävs en förändring av kulturen i stort. Det är ju väldigt inrutat när det kommer till hur en brandman ”ska” se ut och vad den ”ska” göra. Och som kvinna är du som en boll som ska pressas ner i en lite för liten box. 

Jessica förklarar att brandmän ofta har en skojfrisk jargong. 

– Det är ju kul, men man skämtar till exempel om utseende eller egenskaper hos varandra, som vikt och längd. Det är ingen som har onda intentioner, men när man inte vågar vara tillräckligt sårbara med varandra vet man inte om någon tar illa upp. 

En rosa påse med etiketten "HERBOX" ligger på instrumentbrädan i en buss och innehåller gratis mensskydd. Jessica Lidberg syns i förarsätet.
Numera finns mensskydd i många brandbilar runt om i landet.

Ser olika ut runt om i landet 

En del har hänt i branschen sedan Jessica började jobba som brandman. Bland annat finns numera generella handlingsplaner för graviditeter, fler separata omklädningsrum och boxar med mensskydd i brandbilarna. 

Samtidigt går utvecklingen långsamt, säger Jessica – som poängterar att det ser väldigt olika ut runt om i landet.

– Vissa stationer har ju fortfarande inte haft sin första kvinna och jag tror att det är en bit kvar innan det känns helt självklart och naturligt. Därför borde man i stället gå ihop i flera räddningstjänster för att öka kunskapen och utbyta erfarenheter.  

Kvinnor i räddningstjänsten

Av totalt cirka 5 200 yrkesverksamma heltidsbrandmän är runt 5 procent kvinnor. År 2004 var den siffran 0,4 procent. Medellönen för kvinnliga brandmän är 32 800 kronor, medan männens medellön är 35 100 kronor.

Källa: Nätverket Kvinnor inom Räddningstjänsten och Statistiska centralbyrån