I höst börjar vi det nya hälsoschemat. Det sägs att det ska innebära återhämtning för oss undersköterskor. Vi har svårt att se den.

Vi ser däremot att det betyder att alla, oavsett procent i sin tjänstgöringsgrad, ska jobba lika många dagar. 19 pass på fyra veckor. Vi får jobba högst fem dagar sedan ska vi vara lediga högst två dagar i följd för att sedan jobba tre dagar till. Det innebär i praktiken att vi vissa veckor är lediga en dag på sju dagar. Var finns återhämtningen?

Spring snabbare, var lojal

Vikarier ska endast sättas in vid akut sjukdom. Vid annan ledighet ska vi undersköterskor täcka upp för varandra på olika avdelningar. Vi blir ”bokningsbara”. Det innebär att de boende kommer att få hjälp av undersköterskor som de oftast inte har träffat. Var finns tryggheten för de boende?

Vi undersköterskor ska gå med på ändrade scheman, för lite bemanning och ohållbara arbetssituationer vad gäller fysiskt och psykiskt mående. Vi undersköterskor ska gå med på förändringar, kosta vad det kosta vill. Spring lite snabbare för nu börjar hälsoschemat.

Spring lite snabbare samtidigt som du tänker: Skulle verksamhetschefer och politiker som har beslutat detta hälsoschema orka springa en dag med dig?

Spring lite snabbare från ena avdelningen till den andra för nu ska du vara bokningsbar.

Spring lite snabbare, var lojal mot din arbetsplats för det nya hälsoschemat ska ju ge dig återhämtning.

Spring lite snabbare, ifrågasätt inte arbetsmiljö, skadade ryggar, dålig sömn och stresspåslag. För nu är det som det är. Spring lite snabbare mellan de som behöver din hjälp, med omvårdnad eller stöd när livet lämnar.

Ska vi fortsätta springa?

Spring lite snabbare, ifrågasätt inte om riktlinjerna för hälsoschemat i grund och botten handlar om att kommuner ska spara in miljoner på grund av det ekonomiska läget. För nu är det som det är.

Spring lite snabbare samtidigt som du tänker: Skulle verksamhetschefer och politiker som har beslutat detta hälsoschema orka springa en dag med dig?

Ska vi fortsätta springa? Eller ska vi stanna upp, sätta ner foten och höja våra röster tillsammans för att försöka få dem att förstå att det här inte går längre?