”Det handlar inte om kall – det handlar om att vi undersköterskor utnyttjas maximalt”
Jag har aldrig träffat en undersköterska som använder ordet kall om vårt arbete. Det är inte våra arbetsuppgifter som är problemet utan att vi inte tas på allvar. Allt handlar om pengar och att utnyttja oss maximalt, skriver Inger Lodin Åsfjäll i debatten om undersköterskans ”kall”.
Han (som inte själv jobbar inom vården) forskar. När han (Michael Gustavsson i en intervju i KA pratar om undersköterskearbetet som ett kall säger vi själva ett arbete. När vi som jobbar inom vården säger hur det är så gnäller vi. Det säger en del om statusen och vem man lyssnar på.
Jag har arbetat i 26 år, både inom hemtjänst och äldreboende på många olika arbetsplatser men aldrig hört någon kollega använda ordet kall om vårt arbete.
Visst har vi undersköterskor många olika arbetsuppgifter och visst är vi väldigt flexibla och måste vara det eftersom vi arbetar med människor, men det är i första hand inte det vi gnäller om.
Vi behandlas som handelsvaror
Det är känslan av att vi inte tas på allvar, att beslut tas över våra huvuden, att varje förslag bara handlar om att spara pengar och att effektivisera.
Det handlar om att utnyttja resurserna (personalen) maximalt, att vi är handelsvaror som kan säljas mellan olika enheter, så kallade resurspass, där vi ska ta oss till de olika arbetsplatserna med egen bil och helst på vår fritid ibland flera mil enkel väg.
Får vi semester?
Det handlar om att vi ska få lägga våra egna scheman, som har gått från önskescheman till påverkningsbara scheman och till slut bidde det bara en tumme, och så kallade verksamhetsanpassade scheman. Vi får önska hur vi ska ha helgerna och sen ska någon annan lägga resten av schemat. Vi kan alltså i princip inte påverka särskilt mycket. Det handlar om att vi aldrig vet om vi får semester beviljad utanför semesterperioden.
Vi vill inte vara rädda att svara i telefon på vår fritid för att det kan vara från jobbet.
Vi vill kunna planera vår fritid, veta hur vi ska jobba nästa månad.
Vi vill kunna ta semester och veta att vi får den beviljad.
Vi vill kunna ta ut friskvårdstimmen som alla andra.
Vi vill kunna byta pass med varandra som vi gjort förut inte bara om verksamheten kräver, utan om vi själva vill.
Vi vill ha högre bemanning så vi hinner utföra vårt jobb och ta ut våra raster.
Vi vill ha en lön som går att leva på.
Sen skulle det inte vara helt fel med arbetstidsförkortning.
Det är väl inte för mycket begärt.
