”Avtalet om dygnsvila är horribelt och samhällsfarligt”
Att de som förhandlar om våra arbetstider har den inställning som förhandlingschefen Rolf Ling visar upp i sin debattartikel i KA är både skrämmande och direkt olämpligt, skriver personliga assistenten Johan Lidén.
Johan Lidén, personlig assistent
Rolf Ling sällar sig till skaran av självutnämnda överförmyndare som med en klapp på axeln vill tala om vad som är bäst för oss, vi som inte tycks veta vårt eget bästa då vi väljer att jobba långa arbetspass. Verkligheten ser dock lite annorlunda ut än Rolf föreställer sig.
Vi är många som arbetat dygnspass inom LSS-verksamhet i decennier och som mår alldeles utmärkt. Många har dessutom vittnat om att schemat med dygnspass (två per vecka i snitt) gjort att de tagit sig tillbaka till arbete igen efter sjukdom eller utbrändhet.
Den som följt debatten senaste året vet att stödet för dygnspass är massivt i de yrkesgrupper som haft förmånen att arbeta så.
Skrämmande och olämpligt
Ling skriver att ”Ingen kommer att kunna övertyga mig om att det är dubbelt så bra att arbeta 16 timmar i sträck som att jobba 8 timmar”.
Det är ett förhållningssätt till fakta som närmast påminner om religiös fundamentalism. Om det nu är så att majoriteten av de som jobbar dygn mår väldigt bra av det, trivs med det, är mindre sjukskrivna på grund av det så spelar det tydligen ändå ingen roll – Rolf låter sig icke påverkas!
Om de som ska förhandla om våra arbetstider har en sådan inställning är det både skrämmande och direkt olämpligt.
Jag har inte sett någon som helst statistik som visar att arbete med dygnspass skulle vara ohållbart i längden, särskilt inte om det ingår sovande jour eller annan möjlighet till återhämtning
Ling skriver vidare att ”Den lediga tiden värderas allt högre, av allt fler. Så egentligen handlar diskussionen inte om arbetspass utan om ledighet.
Många är beredda att slita hund för den åtråvärda ledigheten. Oavsett vad som är hållbart i längden.”
Jag har inte sett någon som helst statistik som visar att arbete med dygnspass skulle vara ohållbart i längden, särskilt inte om det ingår sovande jour eller annan möjlighet till återhämtning.
Dessutom visar Ling okunskap i ämnet då han jämför långa arbetspass med att ”slita hund”. Huruvida man sliter som en hund på jobbet avgörs av så många fler faktorer än arbetspassets längd.
20 års erfarenhet av dygnspass
Själv har jag 20 års erfarenhet av dygnspass och det är sällan jag sliter som en hund. Tvärtom – jag är extremt nöjd med mitt schema och den fantastiska möjlighet till återhämtning som det ger.
Ling skriver: ”Ackordslöner har i dag till stor del försvunnit, även de hade sina försvarare bland arbetare, ”på golvet”. Helt enkelt för att det gav möjligheter till väldigt goda inkomster. Men det var inte ett hållbart system i längden.”
Det är en fullständigt irrelevant jämförelse. Den som jobbar dygn jobbar förvisso längre pass, men behöver inte öka arbetstempot och stressa mer på grund av det. Möjligheten till återhämtning är dessutom extremt god med i genomsnitt 2-3 lediga dygn efter varje pass.
Att ett enskilt klagomål kan ligga till grund för genomgripande och ogenomtänkta förändringar som slår sönder mycket väl fungerande samhällsbärande verksamheter är horribelt.
Ling fortsätter: ”Vi ska inte glömma bort anledningen till att Sverige började granskas; Ett enskilt klagomål grundat på tillåtande av arbetspass långt över vad som är norm.”
En inbjudan till studiebesök
Att SKR och Kommunal valt att stressa fram ett dysfunktionellt och direkt samhällsfarligt avtal på grund av en feltolkning av EU-kritiken tyder på att någonting inte står rätt till med den svenska modellens förvaltare.
Att ett enskilt klagomål kan ligga till grund för genomgripande och ogenomtänkta förändringar som slår sönder mycket väl fungerande samhällsbärande verksamheter är horribelt.
Om du, Rolf, skulle ändra dig och våga utmana dina fördomar om arbete med dygnspass är du varmt välkommen att göra ett studiebesök hos oss.
