Sara Krondahl skrev diktbok om hemtjänsten: ”Vill visa hur tufft det är”

Mitt livs första arbetsintervju / har tagit sex minuter / på bussen hem ringer det / hon undrar om jag kan börja imorgon / ett undantag / med belastningsregistret /ont / om folk

Så kan det gå till för en 19-åring som söker jobb i hemtjänsten. Tio år senare träffar jag Sara Krondahl på ett kafé i Uppsala. Det är som att trycka på en knapp och ut rinner välformulerade ord om problemen i äldreomsorgen.  

– I den kommunala hemtjänst där jag jobbade fanns inga uttalade problem utan det var som vilken annan hemtjänst i landet.

Vilket till exempel innebär att det varje dag fattades folk. 

– Allt handlade om effektiviseringar. Man fick hitta sätt att överleva dagen.

Varför skrev du boken?

– Nu när det är tuffare tider säger många att man kan alltid jobba i hemtjänsten. Jag vill visa hur tufft det är. Det är komplexa vårdbehov och många gamla mår psykiskt dåligt.

Undersköterskor behöver skinn på näsan

Sara beskriver sig som ”en ung tjej som inte kunde något” men förväntades klara vårdtagare med stora behov efter fyra dagars introduktion.

– Jag tog illa vid mig när de äldre upplevde att ”de här vet inte vad de gör”. Vi fick inte verktyg att ge en värdig vård. 

Varje dag funderade Sara på hur hon skulle kunna göra ett bra jobb. Hon upplevde att vårdbiträden och undersköterskor behöver ha skinn på näsan och inte ta illa vid sig när något går fel.

Det där gick väl bra / säger en / när vi stängt dörren / jag tänker bara på / hur nära det var / att vi tappade henne

Sara lämnade hemtjänsten efter två år, då hon blev erbjuden jobb vid Region Uppsalas kulturförvaltning. Där är hon kvar än i dag och jobbar särskilt med kultur för hälsan. 

Eldsjälarna bär hela äldreomsorgen

Hon hyser stor respekt för eldsjälarna, som hon kallar dem, kollegor som utför ett fantastiskt jobb i hemtjänsten trots att de inte ges goda förutsättningar eller lön som motsvarar mödan.

– Det är eldsjälarna som bär hela äldreomsorgen, vi måste vara mer rädda om dem än vad vi är. 

vi har funderingar / är den förtryckta rubriken / var var du den 22/6 mellan 14.03–14.15 / svar: 

När det saknades minuter i tidsrapporteringen fick Sara och hennes kollegor en lapp som de skulle besvara och lämna till kontoret. 

– Vad gör det med en organisation att inte ha större förtroende för sina anställda än att de måste redogöra för när de går på toaletten? Det är minutstyrning men det är värre än så: det var ett intrång i min integritet. Jag kan inte se hur det skulle löna sig ekonomiskt att en person sitter i efterhand och granskar allt vi har gjort.

”Som uttrarna” är baserad på Saras erfarenheter men hon har också blandat med kollegors berättelser, ändrat detaljer, hon vill varken lämna ut vårdtagare eller kollegor. Mest av allt är det en bok om de äldre som hjälptagare. 

– Utöver de tuffa arbetsvillkoren, som drabbar de äldre oerhört mycket, så är det skittufft att bli gammal. Jag känner oro för framtidens äldreomsorg om det ser ut så här nu. Min farhåga är att det blir ännu mer avhumaniserat.