Dijana är en pensionerad städare som haft kronisk värk i 20 år. Det är rörande när Dijana gång efter gång lägger sin mikrade vetekudde mot nacken för att lindra smärtan. Hennes hemmaboende dotter Andrea har kämpat för att få in Dijana i en smärtgrupp på Hisingens närsjukhus. Äntligen ska Dijana och en rad andra kvinnor få hjälp av både läkare, fysioterapeut och psykolog. Men först den obligatoriska kursen som går ut på att acceptera smärtan. 

– Acceptera vad? Att vi har betalat skatt men inte får någon hjälp, säger en uppgiven kvinna i gruppen. 

Och det med rätta. Det ska visa sig att smärtgruppen måste läggas ned på grund av resursbrist innan patienterna sett röken av en läkare. Då tar dottern Andrea, konstnär och truckförare, saken i egna händer och tänker hjälpa sin mamma genom ett nytt konstprojekt. 

Gabriela Pichler gjorde ”Äta sova dö”

Gabriela Pichler slog igenom med filmen ”Äta sova dö” 2012 och gjorde senare ”Amatörer”. ”Painkiller” är hennes första tv-serie. Precis som filmerna är serien ett varmt och inkännande porträtt av arbetarklassen som fortfarande utgör en väsentlig del av samhället, vilket sällan speglas i medierna, och inte minst av dem som står vid sidan av arbetsmarknaden. En samtidsskildring som träffar så rätt. 

Det är också en fin skildring av Hisingen som område, människors vardagsliv, och frågan ställs var arbetarklassen ska få plats när gentrifieringen drar fram i område efter område. Dessutom är det de svenska invandrarkvinnornas berättelse, de som ofta burit upp vårt samhälle med sina kroppar.

Underbar arbetshumor!

Trots sitt allvarliga och angelägna ämne är serien full av humor – underbar arbetshumor för en facklig journalist! – som när ett skyddsombud dyker upp mitt i Andreas vernissage. Vem kan säga emot ett (manligt) skyddsombud som hävdar att konstverket – att hänga från en lyftkran – utgör en arbetsmiljörisk för honom och hans kollegor?

”Painkiller” visas på SVT 1 och SVT Play med sex avsnitt à 30 minuter.