Majas jobb är stötta äldre som är ensamma: ”En del lever i misär”
Rehabassistenten Maja Lukkaroinen i Norberg träffar äldre som ibland inte fått besök på över en månad. När julen står för dörren kan ensamheten för en del äldre kännas ensammare än någonsin.
– Många är otroligt tacksamma för att jag kommer, säger Maja som under året haft en tjänst där hon specifikt hjälper äldre att bryta isoleringen.
Rehabassistenten Maja Lukkaroinen i Norberg som arbetar för att mota äldres ensamhet.
I våras blev Maja Lukkaroinen, som till vardags jobbar som rehabassistent på Öjersbogården i Norberg, kontaktad av sin chef som undrade om hon skulle vilja jobba med ett nystartat projekt.
Kommunen tänkte erbjuda förebyggande hembesök för äldre som inte har hemtjänst men ändå trygghetslarm. Maja tackade ja och så var det i gång. Hon började med att skriva brev till de berörda, därefter blev det hembesök hos de som ville det.
– Det har varit otroligt givande. Många är så tacksamma att man kommer.
Förhoppningar väcks
Men med den där tacksamheten kommer också förväntningar. Många har frågat henne vad som händer nu, hur ofta hon kommer att komma.
– De tror att jag är lösningen på problemet.
Men projektet handlar inte om att Maja ska bli de äldres nya kompis. Det handlar i stället om att Maja kan bli den första kontakten som sedan ger tips och vägledning om hur man som äldre själv kan bli mindre ensam.
Hon ger råd om kommunens träffpunkt för äldre, Bubblan, och om kyrkans mötespunkt Mariagården. Är de äldre för skröpliga för att kunna ta sig dit själva tipsar hon om möjligheten till färdtjänst.
Ensamheten kan vara självvald
Hon betonar också att om ensamheten är självvald behöver den ju inte vara ett problem. Som rehabassistent har besöken även handlat om mer fysiska hjälpmedel som strumppådragare, handtag i badrum och toalettförhöjning.
– Vissa har satt en pinnstol i duschen för att de inte vet hur de ska få tag i en riktig. De har upplevt att mitt besök har öppnat ögonen.
Maja tittar ut genom fönstren bort mot ett närliggande bostadsområde och berättar att en del besök har varit tyngre än andra.
– En del lever i misär, med avföring i hela huset. Man förstår inte hur de har klarat sig.
Men även om det kanske har känts lockande får hon inte ingripa, det har hon bara haft tillstånd att göra om det varit risk för den äldres liv.
Många firar i ensamhet
Ungefär en av tio svenskar firar julen ensamma och Maja Lukkaroinen berättar att just högtider kan vara tillfällen då ensamheten blir tydligare.
– Vissa blir inkluderade på högtider, de vet att då får de komma hem och träffa barnbarnen. Men det är nog en del som sitter ensamma. De är så vana vid det. Man säger ”mitt hem är min borg”, men ett hem kan också vara ett fängelse. Ibland kan jag bli bedrövad.
Samtidigt är hon medveten om att hon kommer utifrån och inte kan ha hela bilden runt varje familj.
– Det kan ju ha varit så att de anhöriga har haft en fruktansvärd uppväxt. De kan ha blivit misshandlade, det kan ha förekommit missbruk. Det är svårt att veta.
Vuxit upp med äldre
Hon har själv erfarenhet av en hård uppväxt, båda föräldrarna led av psykisk ohälsa och dog innan de fyllt 45. För Maja innebar det att farföräldrarna blev den fasta punkten i en osäker värld.
– Jag vet inte om det är därför jag alltid har känt mig bekväm med äldre. Man hör ibland folk beklaga sig över hur de ska hinna med sina föräldrar. Jag skulle vara så glad om jag hade någon att åka till!
Och just det är Majas uppmaning så här i juletid: Hör av er! I alla fall om kontakten tidigare har varit okej.
– Är det långt bort får man ringa, annars åka dit och hälsa på. Det kanske är sista gången du får den chansen. Jag är ganska säker på att om man inte tar den chansen kommer man att ångra sig sedan.
