”Jag jobbar i vården för att rädda liv – inte för att förstöra liv med angiverilagen”
Jag kommer aldrig att acceptera angiverilagen. Vill regeringen och Sverigedemokraterna avskeda mig så är det helt okej. Min yrkesmoraliska kompass är betydligt viktigare än att springa deras smutsiga ärenden, skriver intensivvårdsundersköterskan Andreas Magnusson.
Demonstration mot regeringen och SD:s beslut att gå vidare med en angiverilagen hålls i Fatbursparken i Stockholm.
Jag arbetar inom intensivvården på ett medelstort sjukhus och bara idén om att ha ett angiverisystem i dagens öppna demokratiska Sverige gör mig faktiskt mörkrädd. Jag har valt att arbeta inom akutsjukvården för att rädda liv och hjälpa mina medmänniskor på bästa möjliga sätt.
Att då behöva anmäla människor på grund av att de inte har rätt dokumentation är för min del inte etiskt försvarbart och något jag aldrig kommer att ägna mig åt.
Som förslaget är utformat och det de ansvariga politikerna faktiskt säger är att jag måste anmäla eller ange en person som inte har rätt dokumentation, annars riskerar jag att få myndigheterna efter mig. Det finns ingen frivillighet i detta utan det är ett måste.
Bryter mot sekretesslagen
Inte nog med att detta bryter mot min moraliska kompass, förslaget kommer även att bryta mot många av de lagar som vi i dag måste följa.
Ett exempel är Offentlighets- och sekretesslagen där det uttryckligen står att alla uppgifter som rör patientens personliga förhållanden skyddas av sekretess och enbart får lämnas ut efter särskild prövning.
Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas i domstol eller på andra sätt bli föremål för åtgärd av de myndigheter som har tillsyn över vården.
Vill vi ha en ambulans som väntar på identifikation innan den tar med sig patienten? En intensivvård där man stänger av livsavgörande åtgärder på grund av att patienten är papperslös?
Vad skulle det kunna bli för straff för oss som inte kommer att ange våra medmänniskor? Böter eller till och med fängelse? Kommer det att finnas ett straffansvar för kollegor och arbetsgivare så att de blir tvungna att ange medarbetare som inte angivit en papperslös medmänniska?
I så fall är denna angiverilag påfallande lik de angiverilagar som var rådande i det gamla DDR och så långt i från ett öppet demokratiskt samhälle man kan komma.
Liknar Sovjetunionen
Vilket samhälle vill vi ha framöver? Vill vi ha ett Sverige där vi tittar snett på våra grannar och vänner, för du vet ju inte vilka som kan tänkas anmäla dig?
Vill vi ha en ambulans som väntar på identifikation innan den tar med sig patienten? En intensivvård där man stänger av livsavgörande åtgärder på grund av att patienten är papperslös, eller vill vi faktiskt ha en vård för alla?
Kanske hårdrar jag det en aning men jag är rädd för att denna lag bara är ett första steg på vägen mot ett totalitärt samhälle där eliten ska ha fullständig kontroll över vad vi ”vanliga” människor ägnar oss åt och där all form av valfrihet är som bortblåst.
Dagens högerpopulister börjar alltmer efterlikna stofilerna i det gamla Sovjetunionen!
En papperslös människa är inte illegal hur gärna än Jimmy Åkesson med flera vill se dem som sådana.
Vi har människor i dagens Sverige som uppehåller sig här på felaktiga grunder, men det kan aldrig vara vi inom vård, skola och omsorg som ska behöva se till att dessa människor lämnar landet.
Vår främsta uppgift inom vården är att rädda liv, inte förstöra liv. För en papperslös människa är inte illegal hur gärna än Jimmy Åkesson med flera vill se dem som sådana.
Vägrar springa smutsiga ärenden
Inte nog med att vi är många som kommer att ha etiska och moraliska invändningar mot denna lag utan vi har politiker som vill lägga på oss mer arbetsbörda i yrken som redan är tidspressade och tunga, och där det blir allt svårare att rekrytera kompetent personal.
Så tyvärr, regeringen och dess samarbetsparti, jag kommer aldrig att acceptera er angiverilag och vill ni avskeda mig så är det helt okej. Min och mina kollegors moraliska kompass i vårt yrke är betydligt viktigare än att springa era smutsiga ärenden!
