”Sveket mot barnen: för lite personal, för små portioner och ingen mjölk”
Sparkraven inom förskolan är helt orealistiska. Personal sägs upp, barnen får ingen mjölk och kan inte äta sig mätta. Det är ett stort svek mot barnen som pågår, skriver barnskötaren Nadia Schefström.
Jag började jobba i Solna Stad 2016. Redan då hade vi ett så kallat köpstopp på nytt material för barnen på förskolan. Tidigare jobbade jag i en skola i Alby. Där jag var lyckligt ovetandes om att det här problemet har funnits länge, fanns nu och kommer fortsätta finnas.
Vi löste det med att inventera vad vi hade. Grundmaterialslistor skapades och vi fick göra en beställning på vårterminen och en på höstterminen. Kollegor köpte material på sin fritid till planerade aktiviteter och föräldrar kom med tygprover från deras arbeten eller leksaker hemifrån som deras barn hade växt ifrån. Något skavde i mig samtidigt som jag romantiserade hur vi kollektivt var i samma situation. Och att vi gemensamt hade samma mål; barnens bästa.
Ta från nedlagda förskolor
När förskolor med undermåliga lokaler eller för lågt barnantal lades ner, fick vi inom kommunen ta vad vi behövde från de spöklikt tomma lokalerna. Spadar och hinkar som varit trasiga sedan länge på vår gård byttes äntligen ut. Nya stolar och bord som passar de ständigt växande barngrupperna. Ritpapper så vi inte behövde slösa på papper som var till för skrivaren. Ett hållbarhetstänk kallade vi det. Nu var jag orolig.
Man drar ned på mjölk och barnen äter sig inte mätta på två fiskpanetter. Nu är jag arg och ledsen över sveket. Sveket mot vår framtid.
Under pandemin fick vi spara in på handskar. Storbarnsavdelningar använde en handske vid toalettbesök och handspriten var ofta slut. Håll i och håll ut blev vårt mantra. Än i dag upprepar vi orden när något är tufft. Inflationen påverkar oss alla men mest av allt våra barn. I flera kommuner säger man nu upp personal inom förskola och skola. Man drar ned på mjölk och barnen äter sig inte mätta på två fiskpanetter. Nu är jag arg och ledsen över sveket. Sveket mot vår framtid.
Ingen lyssnar
Konflikterna i förskolan ökar. Hur ska vi lära barnen att lösa konflikter på egen hand när dom inte har energin? Hur ska vi pedagoger fullfölja vårt uppdrag när vi ständigt måste trolla med knäna för att hålla verksamheten flytande? Hur ska våra rektorer ta hand om sjukskrivningar och arbetsmiljöproblem när sparkraven inte är realistiska?
Personal har svårt att hålla fokus och känna engagemang när personaltätheten minskar och vistelsetiden ökar. Vi i verksamheterna vet vad som inte fungerar. Men ingen lyssnar.
Vi har lagar på vår sida men ansvaret att påvisa bristerna ligger hos oss. Vi har verktygen men vi behöver använda dom.
Så nu måste vi börja kräva vad vi behöver. Tillräckligt med personal. Planering som utförs. Scheman anpassade efter arbetsuppgifter. Tydliggöra arbetsuppgifter för barnskötare. Vi behöver kroka arm oavsett yrkesgrupp. Barnskötare, förskollärare, rektorer och kökspersonal. Skriva tillbudsrapporter, stora som små. Vi måste kräva risk- och konsekvensanalyser vid beslut. Kräva att dom åtgärdas. Om och om igen. Hitta orken som sedan länge är borta. Huvudmännen och förvaltningarna ska inte kunna blunda längre.
Ta hjälp av kollegorna
Vi har lagar på vår sida men ansvaret att påvisa bristerna ligger hos oss. Vi har verktygen men vi behöver använda dom. Ta hjälp av kollegorna om du inte vet hur eller kontakta ditt fackförbund.
Trollspöt ska användas vid rollekar och inte till att överleva en dag på jobbet. Nedskärningar i kommuner ska inte påverka vårt yrke och hälsa. Och besparingar ska inte vara viktigare än hungriga barn.
