”Arbetskamrater, arbetskamrater och fler arbetskamrater”

Alla partier säger sig vilja satsa på vård och omsorg, men vad betyder det konkret?
Först på min lista står fler arbetskamrater. Men bemanningen verkar stå längst ner för våra politiker. Kanske är det så att den posten är för dyr.

Sakta men säkert bryter vården ner mig och mina arbetskamrater. Vi har sagt till, vi har ropat, vi har skrikit och de senaste åren har vi vrålat, men de som kan göra något väljer att inte lyssna. Måste vi alla lämna för att något ska hända? För något måste ske. Jag förlorar arbetskamrater på löpande band. 

Kraven blir fler, vården tyngre

För varje år som går tillkommer uppgifter som vi måste utföra, krav uppifrån vad vi ska erbjuda våra boende. Kraven blir fler och fler, vården blir tyngre och mer omfattande. Men vi som ska utföra allt detta blir bara färre och färre. 

Något gott till helgen? Det finns inte i budgeten, då köper man in lite själv och bjuder. 
Ny julduk? Finns inte i budgeten, då tar man med hemifrån.

Och vad gör vi då? Vi kommer lite tidigare, vi slutar lite senare. Stressen att inte hinna gör att vi gör saker på vår egen fritid för att hinna med. Vi handlar till våra boende på vägen dit eller hem. 

Något gott till helgen? Det finns inte i budgeten, då köper man in lite själv och bjuder. 
Ny julduk? Finns inte i budgeten, då tar man med hemifrån.
Utemöbler – som verkligen inte finns i budgeten? Personalen letar fonder för att äska pengar.
Listan kan göras lång.

Vad hände med miljardsatsningen?

Under Pandemin blev det synligt för alla hur dåligt ställt det var med den svenska äldreomsorgen. Det ledde till att regeringen satsade 7,7 miljarder i en historisk satsning för att öka bemanningen och höja kvaliteten. 

I min kommun ledde det till att vi slapp fler sparkrav, men jag vet inte vad det betyder riktigt för är någon sjuk sätts ingen vikarie in och är inte det att spara?

Lönen spelar inte någon roll när jag sedan ligger utbränd i min säng. Det viktigaste för mig är arbetskamrater. Fler arbetskamrater.

Utbildning är alltid bra, kunskap om hur du ska utföra ditt jobb är alltid bra. Och först på politikernas lista över vad de vill göra för oss nu när det är valår är att satsa på utbildning. Det ska bara finnas undersköterskor anställda.

Men när du vet hur du ska göra men du inte får chansen att göra det för att det inte finns tid spelar det ingen roll hur mycket utbildning du fått.

Var finns de utbildade undersköterskorna?

Frågan är också var de tänker hitta de utbildade undersköterskorna?
Till hösten är det katastrofvarning – det är nästan inga som har sökt vård- och omsorgslinjen. De unga känner alltid någon som jobbar inom vård och omsorg.  Mamma, mormor, kompisens mamma. Våra 16-åringar som ska välja linje är smarta. De vill ha det bättre, de vill inte slita ut sig och framför allt, de vill ha betalt för det!

Kanske är det därför några politiker vill nu ge oss mer i lön. Någon nämner en femhundralapp, en annan en tusenlapp. Varför tror de att vi blir så glada över så lite? 

Lönen spelar dessutom inte någon roll när jag sedan ligger utbränd i min säng. Det viktigaste för mig är arbetskamrater. Fler arbetskamrater.