Frigörelse utan egen röst 

Édouard Louis ”En kvinnas frigörelse” (Wahlström & Widstrand)

Édouard Louis bok ”Vem dödade min far” var en stridsskrift mot den politik och de politiker som låter arbetare (som hans far) gå sönder.  Det var en makalös text som skar genom klass, kropp och politik på ett rent fysiskt sätt. Nu har Louis skrivit en bok som ska vara ett porträtt av hans mamma. Titeln är ”En kvinnas frigörelse” och utgörs av hundratalet luftiga sidor. Tonen är nu en annan och huvudpersonen nästan mer han själv än mamman.

Efter decennier av maskulint våld och klass- och kvinnoförtryck lämnar hon till slut sin man, flyr våldet som beskrivs som en konstant faktor och blir mer sin egen. 

Hon lämnar hemmets väggar en tid för lönearbete i hemtjänsten, vilket beskrivs med orden att hon ”hjälper byns äldre med hygienen”. Tyvärr ägnas arbetet och den frihet en egen lön innebär knappt en hel sida i denna korta bok. Kanske för att hon inte fortsätter lönearbeta.

Édouard Louis lägger större vikt vid mammans flytt från byn i norra Frankrike till Paris. Visst slår hon sig därmed fri i en bemärkelse, hon kan gå på barer och ”lär sig” tala medelklassens språk. Men har hon en egen röst? Jag upplever i alla fall inte att Édouard Louis ger henne det. Sanningen är att hon ganska instängd i Paris också (trots att hon talar mer vårdat och verkar klara sig från våldet) eftersom hon inte arbetar utan blir försörjd av den nye man hon lever med. 

Kriminalpodd om hemtjänstmördarna

“Poddteater: Fly me too the moon” (finns att lyssna på där poddar finns plus via Uppsala stadsteaters hemsida)

För hemtjänstarbetarna Jessica och Lena börjar besöket hos 84-åriga Karl-Gösta precis som vanligt. Problemet är att han dör medan de är där. Men när de kommer på att det bara är de som vet att han dött mörkar de att han inte lever längre och tänker att de kan fortsätta hämta ut hans pension. ”Vi torkar piss och skit för 120 spänn i timmen – de är skyldiga oss pengar”, konstaterar en av dem.

Pjäsen ”Fly me too the moon” har spelats runt om i världen och på Uppsala Stadsteater. När den nu flyttas från scengolvet till att bli poddteater är det med hjälp av en påhittad kriminalpodd. Ett smart drag kan tyckas eftersom kriminalpoddsformatet verkar vara populärt bland lyssnarna. 

Poddens Magnus von Gegerfeldt börjar nysta efter sanningen bakom rubrikerna om hemtjänstmordet och lyssnaren får höra både hans jobb och Jessica och Lenas egna röster. Fyra avsnitt runt 15-20 minuter vardera går att höra där poddar finns plus på Uppsala stadsteaters hemsida. Väl värt att lyssna!

Marx möter punken

Film: ”Miss Marx” premiär 14 januari (regi av Susanna Nicchiarelli)

Det var länge sedan jag blev så upprymd av filmmusik. Filmen om Karl Marx yngsta och skarpa dotter Eleanor startar med punklåten ”Wave of history” med Downtown Boys, som skrivit flera låtar till filmen (och bland annat tolkar franska Internationalen). Musiken är verkligen en av filmens stora förtjänster.

Den andra är skådespelerskan Romola Garai som gör Eleanor med den äran.

Filmen börjar med Karl Marx begravning. Trots att han var en älskad far är det ändå nu som Eleanor blir fri även om hon går i sin fars fotspår. Hon agiterar, skriver texter, pamfletter och reser runt och försöker förbättra arbetarnas rättigheter. Hon kämpar för kvinnorns rätt och mot barnarbete. Hon var en av de första att förena socialism och feminism.

Men teorin är enklare än praktiken. Glappet mellan det privata, de egna känslorna och de teoretiska idéerna är ett genomgående tema. 

Privat förälskar Eleanor sig i en redan gift man och de lever mot alla tidens normer tillsammans som gifta. De delar kampen för socialismen och arbetarklassen. Men Edward gör slut på alla hennes pengar, skuldsätter dem och bedrar henne konstant med andra kvinnor. Ändå stannar hon kvar.