”Låt tandvården ingå i högkostnadsskyddet!”
För en LO-medlem kan valet stå mellan att laga en tand och avstå annat i vardagen. Eller att helt enkelt dra ut en tand för att det blir den billigaste lösningen. Det är hög tid för Socialdemokraternas partikongress att fatta beslut om att låta tandvården ingå i högkostnadsskyddet, skriver Tina Christensen och Per-Ola Nilsson.
Tina Christensen och Per-Ola Nilsson.
I Sverige har alla rätt till sjukvård med låga avgifter. Det är en viktig del i ett fungerande välfärdssamhälle. Förlossningar och operationer som i verkligheten kostar tiotusentalskronor eller rentav flera hundra tusen, får vi som patienter utan att betala höga avgifter. Istället betalar vi gemensamt via skattsedeln efter förmåga och får tillbaka efter behov – precis så som det ska vara.
Det här är en del av det utjämnande system för sjukvård, socialförsäkringar, äldreomsorg och barnomsorg, som byggts upp sen 1930-talet, där den bärande idén är lika tillgång vid behov, oavsett inkomst. Men tandvården har lämnats utanför. Det är hög tid att ändra på det.
Jämfört med många andra länder är svenskarnas tandstatus generellt god, men det betyder inte att vi har tandvård på lika villkor. De med högre utbildning och högre inkomster besöker tandvården oftare och bedömer i högre utsträckning den egna tandhälsan som bra, jämfört med de med lägre utbildningsnivå och lägre inkomster.
Tandhälsan bland sjukskrivna och arbetslösa är klart sämre än den bland de med arbete, och skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper har ökat.
Det mönstret talar sitt tydliga språk. Tandhälsan bland sjukskrivna och arbetslösa är klart sämre än den bland de med arbete, och skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper har ökat. Låginkomsttagare behandlas generellt med billigare åtgärder när de väl besöker tandvården.
Det här har sin bakgrund i att den statliga prisregleringen av tandvårdstaxan avskaffades 1999 och fri prissättning infördes. Den statliga referensprislistan som var tänkt som en riktlinje för kostnaden för tandvård används numera snarare som ett golv och priserna skenar. Privattandläkare sätter själva sina priser och Folktandvårdens priser fastställs av regionerna och trots att det genomförts flera reformer på området de senaste decennierna så är tandvård fortfarande en lyx för många människor vars inkomster är begränsade.
Utan LO:s medlemmar stannar Sverige, de har rätt till en god hälsa – och där ingår självklart tandhälsan.
För en LO-medlem kan valet stå mellan att laga en tand och kanske avstå annat i vardagen eller att helt enkelt dra ut en tand med allt det för med sig. Inte minst för de som är sjukskrivna eller arbetslösa kan dålig tandhälsa förknippas med skam och stigmatisering och i dag vet vi att en dålig munhälsa ökar risken för bland annat hjärt-kärlsjukdomar och sämre hälsa.
Det är inte acceptabelt. Utan LO:s medlemmar stannar Sverige, de har rätt till en god hälsa – och där ingår självklart tandhälsan.
Därför är det hög tid att Socialdemokraternas partikongress i november föreslår en ordentlig tandvårdsreform och låter tandvården ingå i högkostnadsskyddet. Kostnaden skulle motsvara ungefär vad det kostade att avskaffa värnskatten men betydligt fler skulle få nytta av reformen. Det skulle vara ett utmärkt exempel på välfungerande facklig-politisk samverkan där socialdemokratin levererar bra lösningar på de problem som LO:s medlemmar ser i vardagen. Bra politik helt enkelt!
