Det är svårt att få grepp om vad Agneta Thomasin Svensson egentligen säga med sin debattartikel: ”Fuskkultur bland hemtjänstpersonal”. Ett är dock säkert: denna artikel främjar på intet sätt vård- och omsorgspersonalens möjlighet till förbättrade arbetsvillkor. 

Det vi alla vet, är att vård- och omsorgsverksamhet är ett kvinnodominerat område.

Agneta Thomasin Svensson slår dels tillbaka på sin egen könstillhörighet som kvinna, menar jag, genom att tala om en ”ingrodd kultur” som förs vidare inom den egna arbetsgruppen. Bilden av ett kvinnokollektiv i moraliskt förfall, manas fram. 

Det vi behöver göra, är att sluta slå på oss själva! Vi spelar arbetsgivaren rätt i händerna genom att vi påtvingas agera fuskare, angivare, misstänkt – allt i ett! 

Dels vill hon mena, att fusk inom arbetsgruppen är ett vedertaget arbetssätt och ger oss flera exempel på detta. Så vad kom först? Hönan eller ägget? Det är förstås inte så, att en fuskkultur föds ur en sund arbetsmiljö. Det främsta ansvaret för sin verksamhet innehar ansvarig chef. Inte personalen.

Agneta Thomasin Svensson ger oss scenariot av en arbetsplats där nyanställda introduceras till en allmänt rådande fuskkultur. En vård- och omsorg i stadig utförsbacke, vilket är långt ifrån fallet. 

Det vi behöver göra, är att sluta slå på oss själva! Vi spelar arbetsgivaren rätt i händerna genom att vi påtvingas agera fuskare, angivare, misstänkt – allt i ett!  Det skapas en arbetsplats fylld av oro, rädsla och kollektiv ångest där alla vet, men ingen vågar stå upp för rätt och fel. 

Det finns inte längre något utrymme till samtal med varandra på arbetsplatsen. Gemenskap och solidaritet avstannar. Tillfredsställelsen och stoltheten i arbetet uteblir.

Arbetsdagen fylls av det Agneta Thomasin Svensson beskriver som ”genvägar” till att hinna fram och i tid, hinna nå in till varje enskild individ. Det finns inte längre något utrymme till samtal med varandra på arbetsplatsen. Gemenskap och solidaritet avstannar. Tillfredsställelsen och stoltheten i arbetet uteblir.

Obefintliga blir de diskussioner vi behöver föra om kvinnors arbetsvillkor. Om rätten till utbildning, höjda lönenivåer, heltidsarbete som norm under sunda arbetsvillkor. Om en arbetsmiljö, vilken tvingar sin personal till kortsiktiga lösningar som i längden skapar en ohållbar arbetsplats med ohälsa. Om en chef, som kanske redan har hunnit lämna över spelplanen till nästa deltagare i skattjakten.

Vi är och förblir endast en del av de spelpjäser vilka används, för att uppnå kapitalvinst för sin ägare. Oavsett om ägaren är staten eller den privata aktören på spelbrickan.

Vill vi ha det så? Min devis är och förblir: Gör om! Gör rätt!

  • Jeanette Liljegren
    undersköterska Visby