Hemtjänstmedarbetare på flera håll i landet har påtalat hur lätt det är att fuska med den telefonregistrering som införts i många hemtjänstverksamheter, bland annat i Göteborgs stad. Men fuskandet började självklart inte med införandet av ett nytt arbetssätt med telefoner. Det är en ingrodd kultur som tillåtits slå rot inom vissa arbetsgrupper och som sedan förs vidare till nya medarbetare. En ung, timanställd, outbildad och oerfaren medarbetare lyssnar och lär av dem som är etablerade på arbetsplatsen. 

Rusa in och ut hos vårdtagare, strunta i arbetsuppgifter, skylla på att vårdtagaren inte ville ha någon hjälp. Listan kan göras lång på de genvägar som kan vara frestande att ta i ett yrke med mycket eget ansvar och lite insyn.

Alla har någon gång tvingats ta genvägar eftersom hemtjänst är en verksamhet med viss oförutsägbarhet. Men det blir problematiskt när genvägarna sätts i system. Införandet av besöksregistrering och debitering via telefon har bara skapat nya sätt att fuska. Men också lett till ett skarpare läge eftersom vårdtagarna nu betalar för registrerad tid. 

Genom att fotografera QR-koden på sin privatmobil är det möjligt att påvisa besök som aldrig gjorts eller manipulera tidsåtgången på ett trovärdigt sätt. Det är också möjligt att manuellt registrera besökstiderna.

Ett vanligt förfarande är att fuska vid så kallad parallellgång. En del vårdtagare kan av olika skäl beviljas insatser av två personal samtidigt. Men i stället går en ensam personal dit och genomför besöket. I vissa arbetsgrupper sågs det här som en självklarhet långt innan telefonerna kom. 

Ett arbetskollektiv som fuskar är ett tyst arbetskollektiv. Ingen riktar kritik mot arbetsgivaren för den som fuskar vill gå under radarn. Fuskaren vill inte bli upptäckt

Men det stora mörkertalet av felregistrerade besök kan finnas på alla de arbetspass där telefonregistrering inte används alls. I stället sitter vårdpersonal som är utsedda av chefen och efterregistrerar manuellt. Det finns en besöksplanering och det är dessa förbestämda tider som registreras och som sedan ligger till grund för vårdtagarens debitering. Men de tider som skrivs in stämmer inte alltid med de besök som verkligen genomförts.  

Ju längre besök, desto mer pengar in. Detta gör att det finns ett svagt incitament för en enhetschef att gå till botten med registreringarna eller att på allvar se till telefonerna används som det var tänkt. Trots att signaler och information kan komma chefen till del. Stickkontroller görs, förstås, men de är en droppe i havet. 

Trycket är hårt mot en enhetschef att hålla budget. Att våra äldre får betala för mycket pengar från sina små pensioner kan framstå mindre intressant för en oprövad arbetsledning när den egna karriären ligger i potten.

Undantag finns förstås. I början av året gjorde en hemtjänstchef i Göteborg en anmälan till Ivo efter att ha upptäckt fusk med besöksregistrering.

Så länge fusket pågår kommer villkoren inom hemtjänsten inte förändras. Och så länge som arbetsledningen ser genom fingrarna kommer fusket fortgå och tystnaden gentemot arbetsgivaren bestå.

Alla fuskar inte. Det finns många goda skäl att arbeta enligt spelreglerna. Ett arbetskollektiv som fuskar är ett tyst arbetskollektiv. Ingen riktar kritik mot arbetsgivaren för den som fuskar vill gå under radarn. Fuskaren vill inte bli upptäckt. Fusk är en tillfällig lösning och arbetslättnad för individen. Ska kollektivet få det bättre krävs kollektiva lösningar och öppen kritik. Så länge fusket pågår kommer villkoren inom hemtjänsten inte förändras. Och så länge som arbetsledningen ser genom fingrarna kommer fusket fortgå och tystnaden gentemot arbetsgivaren bestå.

Vilken arbetsgivare kommer att ta krav på förbättrad arbetsmiljö på allvar så länge fusket fortsätter, med eller utan telefon?

När jag växte upp fick jag lära mig ett viktigt rättesnöre för arbetslivet: Gör din plikt – kräv din rätt! I den ordningen. Vi som arbetar på golvet måste ha ryggen fri. Då först kan vi rakryggade kräva bättre villkor.

Själv har jag slutat inom den kommunala hemtjänsten i Göteborgs stad och återgått till min gamla arbetsplats inom rättspsykiatrin. Fuskkulturen saknar jag inte.

  • Agneta Thomasin Svensson
    undersköterska, debattör