Boken heter ”Medan vi fortfarande kan” (Migra förlag). En av novellerna, ”Sorgesången”, har tidigare publicerats i Kommunalarbetaren (läs här).

Boken består av 15 noveller som på olika sätt handlar om coronapandemin, berätta hur novellerna kom till!

– Jag jobbar egentligen med en annan bok men pandemin påverkade mig så mycket och jag var tvungen att skriva något om mina känslor. Det var som att novellerna bara kom till mig. Jag fortsatte skriva helg efter helg, det var i vintras jag skrev dem. Det var så mycket som rörde sig i mitt huvud, man var mitt i ett nytt skede och såg så många olika sätt att hantera det.

Vad syftar titeln ”Medan vi fortfarande kan” på?

– Det är titeln på en av novellerna i boken, det är den som är mest öppen som titel. Det handlar om de tankarna man hade i början av pandemin: vad kan vi göra nu och vad kommer att hända sen? Jag tycker det har blivit tydligt att vi har väldigt olika utgångspunkt och att folk lever under olika arbetsvillkor. Råden har till exempel varit att jobba hemifrån. Jag har försökt se det från olika håll i mina noveller. Klass har blivit väldigt tydligt under pandemin. För mig personligen har det varit svårast att hantera de personer som inte vill vara solidariska.

Hur har du gjort din research för att kunna skriva om olika yrkesgrupper så som bussförare, undersköterska, förskolepedagog och städare?

– Jag har vänner som arbetar i de yrkena och jag har själv arbetat i väldigt många yrken: äldreomsorgen, restaurang, kafé, transport, jordbruk, vaktmästare … så jag kunde sätta mig in i hur det kunde vara i olika yrken. Sedan har artiklar och inlägg i sociala medier inspirerat mig. Det var en kakafoni av röster runt mig och in i mig. Jag var isolerad men det blev som en social samvaro med novellpersonerna.