Nya kortfilmer utforskar arbetets själ

Upp till två mil om dagen går hon, med både levande och döda. Erika jobbar på Danderyds sjukhus servicecenter där en av arbetsuppgifterna är patienttransporter. Hon och hennes kolleger tar hand om sopor, möter patienter i receptionen, städar, tar emot paket med skyddsutrustning och lagar trasiga sängar. Bara för att nämna ett fåtal av de arbetsuppgifter de gör varje dag. 

Utan dem skulle sjukhuset inte fungera, men de är ganska osynliga i allmänhetens ögon. I filmen ”Äntligen måndag” tar servicepersonalen klivet fram i rampljuset. Det är en film som visar glimtar av arbetsgemenskap i sjukhuskulvertarna. Visar på arbetet som trygghet i en orolig tid.

–  Jag ville göra en existentiell film om alla människors lika värde och om hierarkier. Både städaren och läkaren är pusselbitar som behövs för att sjukhuset ska bli en helhet. Det handlar också om vikten av att faktiskt ha roligt på jobbet. Arbetsuppgifterna kanske inte är de roligaste, men man snackar och hjälps åt, säger Maud Nycander.

Hon fick tillsammans med sju andra filmare i uppdrag av SVT att göra kortfilm om begreppet arbete. Där Maud Nycanders film visar upp det viktiga arbetet som sällan syns tar filmarna Axel Danielsson och Maximilien Van Aertryck en annan och mer kritisk väg. 

Hur vill vi att arbetet ska se ut i framtiden? Vad är det arbete går ut på? Det är frågor som Axel och Maximilien funderade på inför sin film ”Arbete åt alla!”: 

–  Jag tror att de samtalen förs vid köksborden och i människors sociala liv, men de förs inte alls inom politiken, säger Axel Danielsson. 

Filmen är också en kritik mot vänstern som i alla år har formulerat det så att om bara alla har ett jobb så är det bra. Är det så?

”Arbete åt alla!” visar arkivklipp med industriarbetares berättelser om löpande band som passiviserar och känslan av att aldrig bli färdig, att det bara matar på. Arbetare som vittnar om att de tvingas ha flera jobb för att kunna försörja sig. Sömmerskor i Asien som syr och syr medan deras små barn ligger och sover i tyghögarna. 

–  Filmen ska vara som ett gruskorn i skon. Filmen är kort och gruskornet litet men det ligger där, och man känner det. En kritik både mot det marknadsorienterade och den blinda tron att man bygger in jämställdhet i begreppet arbete åt alla, säger Axel Danielsson.

Den minnesgoda känner säkert igen begreppet ”arbete åt alla” som Socialdemokraterna använt sedan 1930-talet. I filmens början hör vi Olof Palme tala under parollen. Han pratar om arbete som mer än bara en väg till försörjning, att arbete är en väg för människor att förverkliga sin egenart och sin personlighet. Hans budskap kontrasterar starkt mot vad arbetarna säger i klippen från vardagen i industrin. 

–  Filmen är också en kritik mot vänstern som i alla år har formulerat det så att om bara alla har ett jobb så är det bra. Är det så? Vad hade hänt om Socialdemokraterna för 100 år sedan hade formulerat det som så att alla människor ska ha ett värdigt liv? frågar Axel Danielsson.

Den person som kanske allra mest stannar kvar hos mig efter att jag sett alla sex filmerna om arbete är Yonas Albawi. I Magnus Gerttens ”All shall be well” är fastighetsvärden Yonas som jobbar i ett utsatt bostadsområde i Helsingborg filmens (och hela bostadsområdets) huvudperson.

Yonas håller inte bara ordning i hela området med att laga trasiga saker och byta lås. Han känner alla, snackar med ungdomar och äldre. Fungerar nästan som områdets kurator och psykolog. Han städar upp efter folk i tvättstugan och även om han blir trött och tappar hoppet av att möta ett grovsoprum i totalt kaos på måndagsmorgonen (som han lämnade i fint skick på fredagseftermiddagen) så fortsätter han. 

–  Han utmanar inte hela systemet, men han är en förebild för hur vi alla vill att det ska fungera. Att vi alla måste bidra och ta ansvar. Filmen är mitt bidrag till att lyfta fram de osynliga arbetarna, säger Magnus Gertten.