”Rädda kommunalarna från utvisning”
Det är tid för facklig solidaritet i praktiken. Att Kommunal tar fajten för sina mest utsatta medlemmar. Hjälp ensamkommande till fasta tjänster så att de får stanna i Sverige, skriver Maria Wallin.
Maria Wallin.
Göteborgs kommun har gjort det, Stenungsund, Halmstad. Modiga chefer och schysta kolleger har godkänt att en arbetskamrat passerat dem i turordningen bland timanställda. För att inte utvisas.
För en ensamkommande asylsökande krävs nämligen ett intyg om fast anställning för att hen över huvud taget ska få lov att stanna i Sverige.
Hundratals kommunalare runt om i landet sitter i denna rävsax. De har ett villkorat uppehållstillstånd enligt Nya gymnasielagen och måste redan sex månader efter avslutat vård/omsorgsprogram kunna visa upp ett intyg om minst två års anställning. Annars blir det avslag och utvisning.
Några har kunnat rädda sig via arbeten hos privata vård- och omsorgsbolag, där de oftast blivit mycket uppskattade. De har fått rätt intyg (sex månaders provanställning och därefter chans till fast anställning) och har kunnat söka permanent uppehållstillstånd hos Migrationsverket.
De flesta kommunala arbetsplatser har hittills ängsligt sagt nej. Faktiskt mest av rädsla för att stöta sig med facket.
För Kommunal som fackförbund borde det inte vara okej att konsekvenserna för enskilda medlemmar kan gälla liv eller död.
Hur kan Kommunal i stället ta fajten för dessa sina mest utsatta medlemmar: de som riskerar få hela sina liv sönderslagna? Skulle den fajten kunna ta kampen om timanställningar till en ny nivå? Ge vinster av samhörighetskänsla och stabilitet i tider när omsorgspersonalens arbete faktiskt uppvärderas och bättre villkor är möjliga – för alla?
Nya gymnasielagen gäller inte så många sett till hela landet och den är tidsbegränsad. En specialklausul för dessa ungdomar behöver därför bara gälla precis nu och är övergående.
Timanställningar är ett elände. Det har inte minst pandemins konsekvenser inom äldreomsorgen visat. Men för Kommunal som fackförbund borde det inte vara okej att konsekvenserna för enskilda medlemmar kan gälla liv eller död.
På varje arbetsplats behöver kolleger och chefer fråga sig: Kan vi hjälpa vår arbetskamrat till fast jobb och rätt till uppehållstillstånd? Solidaritet i praktiken.
En utvisning till Afghanistan är en utvisning till ett land i fullt krig, med en utveckling som går åt helt fel håll. Den så kallade fredsöverenskommelsen i september 2020 ledde till att tusentals talibaner släpptes ur fängelse. Efter kollapsen av ”kalifatet” har IS etablerat sig. Terror och förföljelse ökar nu över hela landet. Civila, barn, kvinnor och män dödas i utskiljningslösa attacker – på bussar, marknader, gator, skolor; överallt och hela tiden. Det sker överlagda mord på journalister, jurister, politiker och andra yrkesutövare – inte minst kvinnor. Samhällen raseras, coronapandemin härjar, sjukvården brakar samman.
Det är till detta en timanställd inom omsorgen förväntas återvända frivilligt. Alternativt bli deporterad till.
På varje arbetsplats behöver kolleger och chefer fråga sig: Kan vi hjälpa vår arbetskamrat till fast jobb och rätt till uppehållstillstånd? Solidaritet i praktiken. Du får en solidarisk kollega i gengäld, som kommer att göra allt – för dig, för sin arbetsplats, för sitt nya land.
