Jag riktigt fröjdas medan jag läser de inledande sidorna. Det känns underbart att få ta sig in i en riktigt bra berättelse av Knausgård igen. Perspektivet skiftar mellan flera olika personer under loppet av några heta sommardagar i Norge. Någon jobbar på psyket, en annan repar med sitt band, lagar frukost till barnen eller är otrogen. Gemensamt har de att förhålla sig till en jättelik stjärna som visar sig på himlen och påverkar gränslandet mellan liv och död.
Morgonstjärna är ju en biblisk symbol både för Jesus och Lucifer (satan) och det finns en hel del bibliska inslag i romanen. (Att den norska ursprungsutgåvan var 666 sidor är bara den mest påtagliga signalen.)
Den stora behållningen i ”Morgonstjärnan” är berättarglädjen och personteckningarna. Få kan som Knausgård skildra människors mörka sidor och moraliska våndor med sådan självklarhet och nästan biblisk förlåtelse.
