Kjell Andersson är mannen som i flera decennier personifierade skivbolaget EMI, med stora svenska artister som Ulf Lundell, Eldkvarn och Roxette.
Han arbetade som A&R, ett slags manager eller egentligen artist- och repertoaransvarig. Kjell Andersson var en av dem som upptäckte Gyllene Tider och inte minst satte han ihop många lyssningsvärda samlingsboxar, den mest kända är kanske ”Den flygande holländaren” med Cornelis Vreeswijk-tolkningar.
(Texten fortsätter nedan)
När han nu ger ut sina memoarer doftar det av kärlek till musiken överallt på sidorna. Det är en bitvis fascinerade berättelse om en i grunden rätt omusikalisk arbetargrabbs väg mot stjärnorna.
Han är helt öppenhjärtig och det är berömvärt. Skriver om sin egen ohälsa, sin livskamrat Bodil Malmstens sjukdom och inte minst om sin allt mer såriga relation med Lundell.
Tyvärr kantrar boken över av det författaren själv kallar sin Svarta hund: bitterhet, hat och ilska. Framför allt mot samtiden, mot Spotify-strömningen och bort från LP-skivans guldålder.
