Hanna Nilsson Meier, idrottsplatsvaktmästare.
”Det är kul när det är liv och rörelse”
Hanna Nilsson Meier, 20 år, idrottsplatsvaktmästare på Stadionområdet i Malmö:
”Jag jobbar på Malmö Stadion, närmare bestämt på Stadion 2 där vi har mycket med fotboll och friidrott att göra. Coronan har påverkat oss ganska mycket i och med att allt har satts på paus. Evenemang vi skulle haft har blivit inställda. Det är inga friidrottstävlingar, fotbollssäsongen blev ju som den blev. Och vi har ingen ungdomsverksamhet. Det har varit ganska tomt i våra hallar.
I mars började det stängas ner. Sen fortsatte det under sommaren, hösten och vintern. Innan jul stängdes det ner ännu mer, inte ens barn fick träna. Under julen har vi haft vår friidrottshall öppen men bara för elitaktiva, eftersom det kan räknas som deras arbete.
Det är ganska mycket att göra ändå. Det är mycket utejobb, att ta hand om våra ytor, gräsmattorna till exempel. Vi har gjort målningsarbeten, sånt som vi inte hinner med när vi har full rulle. Vi har fräschat upp våra anläggningar.
Vi håller på här i friidrottshallen med en stoppmatta som man använder för 60 meter när man springer ut. Det ska vara inomhus-SM i friidrott här 19–21 februari, om det nu blir av. Man vill ha det så fräscht som möjligt och nu har vi chansen när det inte är så mycket aktivitet.
Det man brinner för är idrotten och alla evenemang. Att inte få ha det gör vardagen mycket tråkigare.
Jag ser fram emot alla aktiviteter här igen, att få tillbaka alla skolelever, alla idrottsutövare, alla evenemang. Det är kul när det är liv och rörelse här på området.”
”Blev stressad av att det var så himla lugnt”
Maria Nilsson, 47 år, receptionist vid Himlabadet i Sundsvall:
”Den 17 november stängde vi helt för allmänheten. Vi fortsatte med simskola för alla skolbarn men i december stängdes badet helt igen. Vi har städat och röjt och fixat med sådant som vi aldrig hinner annars. Nu börjar det tryta lite med att hitta några vrår att städa, vi har i stort sett gått igenom hela huset med storstädning.
Vi är vana vid att tempot är mycket högt när vi jobbar och när vi stängde helt blev jag väldigt stressad av att det var så himla lugnt.
Det tog nog ett tag innan jag vande mig vid att det var mycket lugnare att gå på jobbet och då kom jag in i ett bättre arbetsflow. Jag insåg till slut att jag inte kunde göra något åt situationen.
Att inte kunna utföra sina vanliga arbetsuppgifter är absolut inte roligt.
Man vill att allt ska bli som vanligt igen och jag ser fram emot att få träffa alla stammisar, skolbarn och övriga kunder. Även om jag har världens bästa kolleger så blir ju inte det sociala på jobbet detsamma när vi inte får träffa några kunder.
I vanliga fall jobbar vi skift men under stängningen så har alla jobbat dagtid, men vi har fått behålla vår kvälls-ob.
En positiv sak i allt detta är att vi kolleger har kunnat sitta och äta lunch tillsammans. Det går aldrig i vanliga fall, vi måste ju alltid ha någon som står i receptionen/kassan och någon som bevakar badet. Det har liksom blivit en helt annan gemenskap på arbetsplatsen.
Några få kolleger har insjuknat i covid-19 men det har inte blivit någon kedjereaktion med smitta.”
”Är superkul att prova på något annat”
Hugo Larsson, 25 år, badmästare vid Pontusbadet och nu också lärarassistent på Ängskolan i Luleå:
”I mitt vanliga jobb arbetar jag med allt från babysim och vuxensimskolor till badbevakning och lite administrativt jobb.
När coronan kom var vi först tvungna att stänga de privata kurserna, men kunde fortfarande ha föreningsverksamhet och skolklasser. Sedan när restriktionerna blev hårdare stängde vi för allmänheten. Vi fick jobba mer med städning, brandskydd och hur vi ska lägga upp undervisningen.
I november fick vår chef frågan om vi kunde avvara någon personal. Jag erbjöds att jobba på en kommunal skola och nu är jag en sorts lärarassistent och jobbar också på fritids efter skolan.
Jag fick ingen direkt fortbildning, men i början satt man och kollade på och lärde sig hur saker fungerade inom skolvärlden. Sedan har jag fått mer ansvar. Det är aldrig så att jag har huvudansvaret, det finns alltid någon ordinarie som man kan luta sig emot. Just i dag har jag lett en förskoleklass och då har en lärare visat att det är det här jag ska jobba med.
Det är superkul att prova på något annat och att få göra något. Det blev lite långtråkigt på badet när allmänheten inte fick komma.
Det har varit så roligt att vara här, så än så länge har jag faktiskt inte saknat badmästararbetet. Att lära känna barnen och se utvecklingen är jättegivande, man känner att man gör skillnad för samhället. Det kan mycket väl bli så att jag pluggar till lärare.”
