Det är ett oerhört tufft läge i sjukvården just nu, både i Skåne och resten av landet. I skrivande stund finns det över 500 patienter med covid-19 på vårdavdelning i Skåne, i våras var det som mest runt 100. Krislägesavtalet är nu också aktiverat. Pandemin skördar allt fler liv och vårdens anställda tvingas till ännu större uppoffringar än vanligt. 

Men stödet från den högsta politiska ledningen i Region Skåne är svagt. De styrande allianspartierna har istället signalerat att vården ska fortsätta göra nedskärningar även under pandemin.

Underfinansieringen av Skånes universitetssjukhus, SUS, riskerar i år att bli 700 miljoner kronor och det ser inte mycket bättre ut för de andra sjukhusen i Skåne. Jag är orolig för att alliansens spariver kommer att gå ut över en hårt prövad verksamhet där personalen på vissa håll redan är slutkörd. 

Jag var själv fackligt aktiv kommunalare på Sus förra gången högern styrde vården i Skåne. Då rådde det ingen pandemi men det jag då såg av nedskärningar, ökad stress och kollegor som förlorat arbetsglädjen gör att det skaver när jag tänker på framtiden. 

Professionen räknar med en ökad belastning mot normalt på sjukhuset till följd av covid-patienter åtminstone fram till sommaren. Därtill kommer hanteringen av all den uppskjutna vården.

Alliansstyret i Sus agerar på samma sätt som förra gången de styrde och pressar igenom besparingar på sjukhuset trots den rådande pandemin. I SUS budgeterar de för att 2021 ska vara ett normalår redan från årsskiftet. Men alla vi som har följt den dramatiska pandemin vet att den inte var över den 1 januari. Som tur är har utvecklingen av ett nytt vaccin mot covid-19 gått väldigt fort och en räddning verkar finnas i sikte. Men det kommer att dröja lång tid innan vi kan blåsa faran över. 

Professionen räknar med en ökad belastning mot normalt på sjukhuset till följd av covid-patienter åtminstone fram till sommaren. Därtill kommer hanteringen av all den uppskjutna vården.

Det finns dessutom en stor risk att många har låtit bli att uppsöka vård för sådant man normalt går och kollar vilket leder till att cancer och andra allvarliga sjukdomar kommer att upptäckas i senare skede av sjukdomsförloppet än vanligt. Det innebär lidande för de drabbade men också en högre belastning för sjukvården. 

Inställningen är helt i enlighet med alliansens syn på att ingenting i välfärden ska få lov att kosta något, verksamheterna ska slimmas och man kan bortse från personalens krav. 

Därför är det inte ansvarsfullt att planera och styra sjukhuset som om ingenting särskilt har hänt eller håller på att hända. Men inställningen är helt i enlighet med alliansens syn på att ingenting i välfärden ska få lov att kosta något, verksamheterna ska slimmas och man kan bortse från personalens krav. 

Jag hoppas att pandemin kan bli vändpunkten för synen på både sjukvården och äldreomsorgen och att allt fler människor får upp ögonen för de insatser som görs varje dag av välfärdens arbetare. Då kommer det förhoppningsvis bli svårare för politiker att komma undan med detaljstyrning och underfinansiering.