Mor- och dotterberättelser finns det många, men ”Modersmjölken” liknar inte någon som jag läst tidigare. Jag har heller aldrig läst någon roman förut som berättar om Lettland under Sovjettiden.
Vartannat kapitel är skrivet från dotterns perspektiv och vartannat från moderns. Den senare är en fertilitetsläkare som vill satsa på sin karriär men motarbetas av regimen.
(texten fortsätter nedan)
Dottern är en genomsympatisk karaktär, en duktig flicka som ser sin egen mor gå under. En fantastisk roman, gripande och lättläst, med ett vackert språk som rinner in i mig som varm mjölk.
