I sommar har vi lärt känna en ny samhällsklass, de odödliga. Det var Anders Tegnell som använde begreppet om gruppen 20–29-åringar som nu i större utsträckning än övriga svenskar drabbas av corona. Folk som tar risker, hänger på varandra på krogen, ligger nära på stranden och struntar i att hålla avstånd till oss dödliga.

Vi som har varit med ett tag och särskilt alla som arbetar i vården vet att Döden inte delar ut några nummerlappar. Det finns inga garantier för att de äldsta går åt först och att de yngsta hamnar sist i kön. 

Alla unga tror sig dock inte vara odödliga. Jag känner åtskilliga som är oändligt mer försiktiga än många medelålders och äldre. Men hur som helst, det hänger på de odödliga hur vi ska klara hösten. Att de stannar hemma när de känner sig krassliga, att de tvättar händerna och verkligen håller avstånd. 

Själv tänker jag fortsätta att ryta i när någon flåsar mig i nacken i affären och börjar lägga upp varorna på bandet innan jag har betalat.

Och som om det inte räcker med corona. I sommar har de allra yngsta odödliga skjutit på varandra. Barn har mördat barn. En internationell tragik som nu verkar ha kommit till Sverige för att stanna. Unga killar, som ännu inte är straffmyndiga gör brottslig ”karriär” genom att utföra kriminella uppdrag åt äldre. Mörda. 

Fenomenet finns beskrivet i deckarförfattarna Roslund och Hellströms bok ”Tre minuter”. Den handlar om knarkets väg från Colombia. I Sverige handlar det också om knark som direkt eller indirekt dödar barn och unga vuxna. 

På 1970-talet skrev deckarförfattarna Per Sjöwall och Maj Wahlöö en serie romaner om brott, där de precis som Roslund och Hellström skildrar samhällsproblem på ett starkt berörande vis. I det senaste numret av KA berättar vi om vår reporter Johan Erlandssons nya bok om Sjöwall-Wahlöös författarskap.

Därför blev jag inspirerad att läsa om ”Den vedervärdige mannen från Säffle”, som sedan blev film och då hette ”Mannen på taket”. Han som mördas är en poliskommissarie ökänd för sin brutalitet. Tyvärr fortfarande ett aktuellt ämne i USA bland annat.

Den vedervärdige som länge ansett sig själv odödlig blir brutalt slaktad med en sabel. Men innan dess får läsaren en initierad bild av en sjukhusmiljö anno 1971. Bara den är läsvärd.