Undersköterska på iva: ”Jag är mentalt trött”
Efter en tuff vår med svårt covidsjuka patienter är iva-undersköterskan Therese Tärnqvist tillbaka på jobbet efter semestern. Hon är tacksam över att hon fick ledigt – men är inte återhämtad och jobbar 13-timmarspass i flera veckor till.
Therese Tärnqvist och många av hennes kolleger på intensiven på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm har haft semester och är tillbaka på jobbet. Just nu är läget ett helt annat än före sommaren. Då hade de enbart covidsjuka på iva-avdelningen, nu har de inte en enda patient med covid-19.
Therese hinner prata och reflektera en del med sina kolleger, vilket det finns behov av.
– Vi kan skratta med varandra, det har vi inte gjort på hela våren. Det är lugnare, men alla är redan utmattade och att jobba 7–20 gör att man blir trött.
De långa arbetsdagarna beror på att iva-personalen fortfarande går på krislägesavtalet. Det ska de göra ända till slutet på augusti. De ska vara förberedda på att kunna dubblera antalet iva-platser vid behov.
– Vi är fortfarande slitna och inte på topp psykiskt, man känner sig lite deprimerad och har ständigt dåligt samvete över att man inte orkar med det sociala hemma med familj, vänner och barn.
Therese är tacksam för att hon fick fyra veckors semester, men hon känner sig snuvad på den första veckan. Hon har tre barn och hade tänkt att ta igen den tid som hon missat med sina barn under den arbetstunga våren och försommaren.
Man hade behövt en extra semestervecka, eller egentligen en sjukskrivning.
– Jag orkade ingenting första veckan, det var knappt att jag orkade gå upp ur sängen. Kroppen ställde in sig i viloläge. Normalt sett är jag ganska social på semestern men jag har knappt träffat en enda människa, jag är mentalt trött. Man hade behövt en extra semestervecka, eller egentligen en sjukskrivning.
Men de tre resterande veckorna tillbringade Therese på Gotland med familjen och hade det bra där.
I juni skrev Kommunalarbetaren om att iva-personalen på Sankt Görans sjukhus hade reflekterande samtal med psykolog vid varje arbetspass. Den senaste veckan, sedan Therese kom tillbaka, har personalen i stället haft reflektioner på egen hand.
Psykologer ska finnas på plats för reflektioner i grupp en dag i veckan och medarbetarna kan även få stöd enskilt, säger psykologen Rikard Wicksell på Sankt Görans sjukhus.
Personalens psykiska hälsa ska följas upp under ett år. Avdelningen är också med i ett forskningsprojekt om hur vårdpersonal påverkas av coronakrisen och vilket stöd de behöver.
Therese, och säkerligen många med henne, känner nu lite oro för hur det blir i höst, om coronaviruset kommer med en andra våg.
– Orkar personalen en andra våg? Många känner att de inte gör det. Man kommer säkert se mer sjukskrivningar framöver. Ibland känner man varningsklockor. Förra veckan jobbade jag fem dagar 7–20. Två dagar var jag ledig och jag orkade ingenting, jag var gråtfärdig och mentalt slut.
Samtidigt säger hon att de nu är mer rustade om det skulle komma en andra våg, åtminstone kunskapsmässigt. I början kände de en enorm oro för att de knappt visste något om sjukdomen covid-19.
Therese hoppas på en lugnare höst och på att kunna ta hand om sitt privatliv, som nästan stått på paus förutom under semestern. Hennes nioåriga son har varit mycket orolig och fått svårt att sova igen när Therese började jobba.
Detta är krislägesavtal
- Arbetsskyldigheten är vidare än normalt.
- Arbetstidslagen har ersatts av bestämmelser i kollektivavtalet som är specialanpassade utifrån krisläget.
- Det ordinarie arbetstidsmåttet är 48 timmar per vecka under en beräkningsperiod om max 4 veckor.
- En särskild nödfallsövertid kan tas ut utöver den ordinarie arbetstiden.
- Anpassade regler för dygns- och veckovila
- Månadslön eller timlön utges. Därutöver utges en krisersättning på 120 % av lönen per timme. Detta innebär sammantaget en ersättning på 220 % av lönen per timme.
- Krisersättningen förhöjs till 150 % av lönen per timme vid uttag av särskild nödfallsövertid.
Källa: SKR