Jag undrar hur man tänkt när man förhandlat om heltid som norm och så kallat hållbart arbetsliv? Jag är nattarbetare. Det har jag varit ett tag. I min kommun har vi haft årsarbetstid och alltså haft möjlighet att arbeta heltid sedan många år tillbaka. 

Heltid som norm är i sig en bra tanke. Äntligen skulle vi få all vår arbetstid på schema istället för att jaga timmar. Jag såg fram emot det. Men så kom det. Det som hade förhandlats fram enligt ”hållbart arbetsliv” för oss i Halmstads kommun kommer antagligen vara det som gör mitt arbetsliv fullkomligt ohållbart och driva mig att gå ner i tid. Jag kommer alltså inte längre klara att arbeta heltid! Var det tanken?

Att våra arbetspass ska dras ner till 9-timmarsnätter innebär att jag måste arbeta fler nätter, fler av de timmar som är skadliga att arbeta. Dessutom kommer jag nu inte att få arbeta mer än tre nätter på raken och då krävs det inte ett geni för att räkna ut att de dagar jag får på mig att vända tillbaka dygnet och återhämta mig mellan nattpassen inte blir många. 

Det känns som om vi nattare är skuggor som det inte är så noga med. Hur vi mår eller om vårt arbete är hållbart verkar vara sekundärt.

En nattarbetare behöver tid för att vända sitt dygn! Vi behöver återhämtning!

Det känns som om vi nattare är skuggor som det inte är så noga med. Hur vi mår eller om vårt arbete är hållbart verkar vara sekundärt. Hur man annars kommit fram till detta avtal förstår jag inte. 

Vi nattarbetare är inte lika många som de som arbetar dag och kväll, men vi är precis lika viktiga! Tänk om och tänk rätt. Jag är en nattarbetare på gränsen att ge upp.