Välfärden havererar – då sänks skatten för de rikaste
Vem ska skriva sagan som får väljarna att förstå att dagens skattesystem flyttar pengar från så kallat vanligt folk och för över till välbeställda, skriver Anneli Jordahl.
Har ni avlagt nyårslöfte? Några vänner tänker bli vegetariska, andra siktar på flygfritt år. Själv undviker jag redan kött utom på helgen och jag är närapå flygfri.
Så jag gav ett nytt löfte. Dansade in 2020 vildsint och spritt språngande vidöppen för höjd skatt. Ska jag kämpa för något framöver så är det rätten att få betala mer skatt så att vi slipper fattigdom och en havererande äldre- och sjukvård. Detta är ovärdigt ett rikt land som Sverige.
Något har nämligen gått bort i tok. Just nu är konstruktionen av våra skatter lika bindgalet konstruerade som när Astrid Lindgren år 1976 betalade 102 procent i skatt – som en marginalskatte-effekt. Hon protesterade med att i Expressen skriva den satiriska sagan om Pomperipossa i Monismanien.
Då var det höginkomsttagare som fick behålla lite om de tjänade väldigt mycket. I dag är det de som har det sämst ställt som betalar högre skatt än de som har arbete och klarar sig bra. Är det rimligt att sjukpenning och arbetslöshetsersättning beskattas högre än skatt på arbete?
Ska jag kämpa för något framöver så är det rätten att få betala mer skatt så att vi slipper fattigdom och en havererande äldre- och sjukvård.
Vem ska skriva sagan som får väljarna att förstå att dagens skattesystem flyttar pengar från så kallat vanligt folk och för över till välbeställda? Och det är ingen ände på det! Nu försvinner också värnskatten. Den som ger 5 procentenheter högre skatt för dem som tjänar över 689 000 om året. Varför? När vi enligt det partipolitiskt obundna idéinstitutet Katalys hade klarat välfärden ifall vi haft samma skattesats som år 2000.
Låt oss fantisera. Låt oss se en häxa vid midnatt vid regeringskansliet. Vad tror ni hade hänt om hon öppnade låset med näsan och bröt sig in? Om hon ändrade på några små siffror i regeringens budgetpapper så att skatten hamnade på samma nivå som 1999?
Jo, ingen hade märkt något.
Ingen hade uppfattat något hål i plånboken.
Ingen hade på allvar tvingats ändra livsföring.
Däremot hade välfärden fungerat avsevärt bättre. Det hade nämligen blivit 240 miljarder mer till vård och skola. Långtidssjuka hade kompenserats för år av förlorad inkomst.
Jag är fylld av tillförsikt. År 2020 kommer fler än jag vara vildsinta och spritt språngande öppna för att betala mer i skatt.
Ett nyårslöfte att hålla. Lovar!
PS: Se hypnotiska ”Tiden är en dröm” på SVT play. Om hur det svenska bondesamhället blev industrination. Berättat utifrån svartvita arkivfoton.