Varför skrev du en bok om ditt liv som undersköterska?

– Det var inte helt givet att jag skulle göra det, i 20 år har jag skrivit verser och teater. Men undersköterskan har kommit i fokus, tidigare har man knappt pratat om undersköterskan. Jag vill upplysa allmänheten om vad undersköterskans roll betyder för patienten.

Du har jobbat i vården sedan 1960-talet. Vad vill du förmedla till dagens undersköterskor?

– Det är vilken skillnad man kan göra med bemötande av patienten, det kommer tydligt fram i boken. Jag vill förmedla hur viktiga undersköterskorna är, de är precis lika viktiga som någon annan kategori. Vårdlärarna måste berätta hur bra de är för man får aldrig kredd inom lasarettet. Patienterna ger en kredd. När jag jobbade tänkte jag att vi måste få ett uppsving någon gång för vi är en tyst grupp, och när vi talar är det knappt någon som lyssnar.

Vilka stora förändringar har du mött i ditt långa yrkesliv?

– Förändringarna är helt otroliga på den medicinska sidan. Diabetespatienter jag mötte på 60-talet var väldigt sjuka och dog, där har det blivit en otrolig förändring. Jag har jobbat på kardiologen i 18 år och det är sagolikt hur det blivit med mediciner. Men vi kommer aldrig undan bemötande, hygien och nutrition.

Hur har arbetsvillkoren förändrats?

– Jag har aldrig varit den som tjatat om löner, jag är mer intresserad av arbetsvillkoren och vi har fått jobba självständigt och haft bra bemanning på min avdelning. Vi har varit en hotad grupp hela tiden, så fort det blir neddragningar ska vi bort. Men vi har fortsatt jobba. Vi undersköterskor har stått i skottgluggen. Samtidigt har jag haft jätteroligt, vi gör mycket tekniskt också och har variation på arbetsuppgifterna.