Svensk skola slås just nu av en politisk nedskärningsvåg. Det har skvalpat länge mot skolans fasad. I decennier har det sparats men vågorna som slår in mot skolbyggnaden är nu kraftiga. Elevassistenter sägs upp och skolor på landsbygden läggs ned. Fler elever måste få plats på mindre yta med färre vuxna.

På vissa håll sägs det att man prioriterar skolan. Att man satsar. Det dessa politiker menar är att man skär ned på skolan mindre än på vissa andra verksamheter. Fritidshemmet används som budgetregulator för att skolan ens ska få ihop det. Det här duger inte.

Framförallt så håller det inte. För klistret i skolan idag är pedagogerna. Det är pedagogens envisa vilja att bedriva en god undervisning och bemöta varje elevs behov som gör att den här verksamheten vi kallar skola går ihop. Pedagogerna har stöd för sin envishet både i skollag och läroplan.

Pedagogerna är i dag den sista utposten som håller tag i detta, när både rikspolitiker, fritidspolitiker i kommunen och beslutande nämnd kapitulerat för ansvaret. Så står pedagogen där ensam kvar, med sin dumdristiga envishet. Men snart är vi inte många tjurskallar kvar.

För när fritidspedagogen blir sjuk så går det inte bara att gå hem ifrån jobbet. Samvetsstressen är stor när arbetslaget förväntas täcka upp frånvaron. På många fritidshem är det sedan länge vikariestopp. Till det tillkommer även de konflikter som uppstår och eskalerar när den trygga pedagogen inte är där.

När man jobbar på fritids kan man aldrig släppa sitt jobb. Om man gör det läggs det på hög som väntar på en när man kommer tillbaka, eller så får ens kollega dra lasset.

Lärarupproret och fritidshemsupproret uppmanar alla sina 10 000 medlemmar och alla andra pedagoger att i november månad sluta vara ’duktiga’.

De flesta som är verksamma på fritidshemmet jobbar 40 timmar i veckan. För många är stor del av denna tid förlagd under skoldagen, i skolans verksamhet. Det sägs att man samverkar men i själva verket tjänstgör man i skolan som lärarassistent, elevassistent eller annan typ av resursperson. Det är inte samverkan. 

Detta medför att fritidspersonalen inte får ut tillräckligt med planeringstid och är helt slut när skoldagen är slut. Då är det tänkt att det verkliga arbetet på fritidshemmet ska ta vid. Eftersom det saknas tid för planering görs detta ofta under rasten eller hemma istället.

Det är dessa gratistimmar som är en del av det system som gör fritidspedagoger och lärare i fritidshem sjuka. Det “duktig flicka”-syndrom som personalen dras med måste upphöra.

Inte bara för att det gör människor sjuka, det leder också till att beslutsfattare ser att det går att skära ned, eller effektivisera verksamheten. Pedagogerna jobbar ju gärna gratis ändå! Vi blir då alla en del av problemet.

Ta ut paus och rast på jobbet. Missas detta, anmäl tillbud! Tacka nej till att vikariera för en kollega.

Därför drar lärarupproret och fritidshemsupproret nu igång en kampanj för att personal i skolan ska sluta med sitt gratisarbete så politiker och beslutsfattare kan inse att det inte går att spara mer på skolan! Kollegor, vi måste sluta springa på alla bollar bara för att vi vill verksamhetens bästa! Vad hände med ditt bästa? I slutändan drabbar vår dumdristighet eleverna, då den trygga pedagogen slutar eller blir långtidssjukskrivna. 

Det är dags för #sluttid.

Lärarupproret och fritidshemsupproret uppmanar alla sina 10 000 medlemmar och alla andra pedagoger att i november månad sluta vara ”duktiga”. Vi uppmanar er att nu i november:

  • Gå hem när din reglerade arbetstid är slut.
  • Skriv ingen vikarieplanering när du är sjuk. Vila!
  • Ta ut paus och rast på jobbet. Missas detta, anmäl tillbud!
  • Tacka nej till att vikariera för en kollega.

Det här gör vi inte för att vara illojala mot arbetsgivaren, elaka mot kollegor eller barn. Det här gör vi för att läraryrket ska bli hållbart! Därför måste vi göra det här tillsammans!

Vi är sista utposten som håller ihop skolgången för våra barn. Vad händer om denna inte längre orkar?