Jag har alltid varit fascinerad av Thåströms texter, mest för att jag sällan har förstått dem. Nu kommer de allihop, allt han skrivit, i en påkostad samlingsvolym med rikt bildmaterial och förvirrade dagboksanteckningar som tillägg.
Det är svårt att betygsätta och recensera, hans texter är ju som de är. Visst går det att se utvecklingen mot mer nostalgi, mindre ilska och frustration. Försöker tänka bort musiken och då går det i vissa fall utmärkt att läsa hans texter som dikter, som till exempel ”Aldrig nånsin komma ner” från plattan ”Mannen som blev en gris”. /Stilla flyter vi i väg/Bara få va/Bara få va i fred/Bara blunda, följa med/Bara flyta långt, långt i väg/Bara få va/
Texterna från hans soloalbum känns intressantast, svårast att ta till sig är de engelska texterna från Peace Love & Pitbulls-perioden.
En bok som väcker känslor och minnen.
